JochP

Ja herre jisses att vår lille bebis redan är så stor! Stanna tiden, jag hinner inte med!

Utvecklingen fortgår och det finns mycket krut i den lilla kroppen. Ålar gör han fort som tusan och det börjar likna krypande mer och mer för varje dag.
Att gå är den nya hobbyn! Att vi får knata runt dubbelvikta efter honom bryr han sig föga om, såklart.
Det ska kännas och pillas på ALLT. Speciellt kontakter och sladdar, dom har han stenkoll på var dom finns och så fort tillfälle ges ställer han in siktet och är där på nolltid!
Nu i helgen såg vi tendenser till att snart ställer sig den lille herrn upp också. Han lyckades ta sig upp på knä med stöd av en kartong framför sig (att han ganska snabbt drutta framåt och stötte emot munnen lite på lådan behöver vi inte tala om). Så nu har vi sänkt ner botten i spjälsängen innan det är försent.
Matlusten kvarstår och han slukar allt som bjuds i stort sett men frukt av olika slag är nog godast av allt. Amning är bara intressant morgon och kväll (gärna nattetid om han fick) och någon enstaka gång under dagen.
Vi kämpar fortfarande på med nätterna. Än så länge vaknar han två till tre gånger varje natt och är skitförbannad! Mest av allt skulle han vela tutta då men mamman och pappan är stenhårda med att han inte ska det. Efter ett tag lyckas han lugna ner sig och somna om, oftast mellan oss i vår säng. Han är väldigt mammig just under natten vilket säkert beror på separationsångest. Men får han ligga tätt tätt intill och smeka mig i ansiktet eller dra fingrarna genom mitt hår så känner han sig trygg igen. Att gå några varv här hemma mot pappas bröst är även det bra tröst nattetid.

Vi tror nog att han är i en lite jobbig period nu med att det är mycket som händer för honom, både på insidan och utsidan. Det märks på hans humör bland annat.
Visst går han oss på nerverna då och då, men han är ändå det finaste vi någonsin kunnat få och önska oss! <3

Mamma och pappa älskar dig!



Ps. Tack för grattis kortet från mormor och morfar som kom med posten idag.