Sladdigt
Usch! Imorgon är det måndag igen och jag inte ett dugg taggad eller laddad för en ny vecka. Det är konstigt att man känner så även fast man bara går hemma och dagarna i stort sett ser likadana ut hela veckan, istället för att man återgår till en ny jobbvecka. Men på något vis så kommer den där känslan till en ändå om att det imorgon är måndag och en ny vecka inleds.
Det är heller inte speciellt svårt att fördriva dagarna och veckorna trots att man mestadels bara går hemma.
Dagarna passerar så jäkla fort och likaså veckorna. Konstigt egentligen att det känns så.
Så att bli rastlös behöver man inte oroa sig för att bli och speciellt inte nu när Albin ålar omkring här hemma med världens fart. Att vända ryggen till några sekunder är bara att fet glömma!
De ställen han inte får vara på har han stenkoll på! Det är ställena där det ligger lite sladdar och dom lockar som sjutton tydligen. Man kan tro att det är någon magnetiskt dragningskraft som drar honom dit. Eller också ska han gå i morfars och onkel Joels fotspår och fiffla med elektronik?
Hur som helst så är det ordet ajaj och NEJ som används mest här hemma. Tyvärr hjälper det föga. Han tycks ha slagit dövöra till alla redan dessvärre.
I början ryckte han till och kom av sig när man röt till med ordet ajaj (till och med att han blev sur och la sig och sparkade, slog och skrek på golvet när han inte fick röra), men tydligen har respekten för ordet försvunnit helt nu. Och att lyckas gömma undan alla sladdar är omöjligt.
Jag önskar mig ett par ögon i nacken i julklapp! :)
