JochP

Jag ska släppa en bomb, så jag vill att ni sitter ner när ni läser detta :)

Vid nio ikväll fick jag rycket och snörade på mig träningsskorna. Jag gav mig ut på en joggingrunda!!! Japp. Jag som verkligen alltid hatat att springa och fortfarande gör lyckades jogga lite mer än två kilometer på sexton minuter. Det var inte särskilt långt eller snabbt. Men för att vara första joggingturen på säkert över åtta år och fyra veckor efter förlossning är jag stolt! JAG fick tummen ur och sprang! Heeeelt otroligt. När jag tänker efter har jag nog inte sprungit sedan jag slutade gymnasiet 2003. Då vet jag att vi var tvungna att springa tre kilometer varje termin. Efter det var jag glad att slippa :)
Att jag orkade hela rundan idag utan att stanna imponerar mig mest! Nog var det jävligt tungt halvvägs, men jag gav mig fan på att jag skulle fortsätta :) Envishet är bra att ha. Väl hemma och jag skulle ta mig upp för soptunnebacken trodde jag att jag skulle tuppa av. Haha
Att jag inte kommer kunna gå imorgon på grund av träningsvärk är ju en annan femma... Men jag har faktiskt stretchat. Dock känner jag redan av värk i musklerna :p

Tre kilometer promenad imorse och två kilometer joggning på kvällen. Det måste jag få kalla en hurtbulledag för att vara jag :)
Jag har aldrig varit någon tränings människa. Aldrig riktigt haft intresset eller lusten. Jag har hellre dansat. Visst, det är även det träning fast inte riktig träning enligt mig :) Aerobics (stavning?) och Friskis och Svettis har jag provat på flera gånger men aldrig riktigt blivit fast i det tyvärr.
Men det kanske aldrig är försent att bli en träningsfantast?! Hoppas det :) Och hoppas jag masar mig ut fler gånger nu efter denna gång. Får sporra mig med att slå tiden.
Jag ska bara komma "i form" igen. Jag trivs inte alls med hur jag ser ut. Jag vet att det bara är en månad sedan förlossningen, men jag tycker det är skit jobbigt att inte komma i mina byxor. Om det ändå bara var så att det var lite som tar emot... Men så är det inte! Känns som att låren och rumpan är dubbelt så stora som innan graviditeten och att komma i brallorna igen känns oändligt lååångt bort :( Jag har ju inga kläder att ha på mig! Att köpa nytt känns så onödigt för förhoppningsvis kommer de isåfall snart vara förstora. Men jag beställde faktiskt lite kläder häromdagen. Måste ju ha nått vettigt att ha på mig på fredag. Så jag hoppas nu att något av plaggen passar och att de framförallt hinner komma fram innan dess :)
Nog gnällt om vikten och kroppen nu!

Imorgon ska jag och Albin på återträff med föräldragruppen som vi träffade två gånger innan förlossningen. Peter ska också med om han hinner fixa klart det han ska på jobbet innan. Hoppas han gör det :)
Det ska bli spännande att se alla andras små guldklimpar och höra hur det gått och går för dem. Själv tycker jag att vi hade en bra och "lätt" förlossning. Och tiden efter nu har allt flutit på bra. Det är skönt.
Jag har tänkt att skriva ner en förlossningsberättelse innan det hinner gå allt för lång tid och man glömmer. Det kan vara roligt att läsa om några år kanske och framför allt kul för Albin när han blir äldre och kan uppskatta något sådant :)

Nu är det tack och god natt här. Albin sover och somnade faktiskt hyfsat smidigt och fort även idag. Jag oroade mig för att det skulle bli en kamp då han nämligen var ganska så grinig nu när det var läggdags. Men icke :) Vår duktiga kille <3
Han tackar för alla gratulationer han fick på sin en månaders dag :)

Puss och kram