Typiskt!

Det tycks vara adjöss och godbye med en liten kille som somnar om på mornarna och låter sin mamma sova till efter nio.... :(

Idag har han legat här bredvid sedan typ klockan åtta och sparkat, fäktat, dragit mig i håret, försökt klösa ur mina ögon, knorrat, gnällt och grinat medan jag knappt lyckas lyfta ögonlocken utan bara hör och känner honom.
Men nu, nu när jag äntligen lyckats ruska liv i mig själv, ja då slocknar han igen och sussar gott. Det är ju typiskt!


Första nattmålet beställdes halv två inatt. Det blir bättre och bättre! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0