En liten känsla av vardag igen

Här vaknade hela familjen redan vid fyratiden imorse. Albin låg tyst inne i hans säng men jag hörde att han var vaken och det dröjde inte lång stund innan han började knorra. Han fick komma in till oss och vi försökte somna om igen men det gick la sådär. Albin låg alldeles tyst och stilla läääänge innan det tillslut började sprätta i hans små ben och pappan fick som vanligt ta emot sparkarna. Tillslut fick pappan nog och gick upp istället och Albin var inte sen med att hänga på. Innan klockan var slagen sex satt vi hela familjen (utom jycken som fortfarande låg och sov i sovrummet) och åt frukost. Faktiskt att Albin åt 1/4 portion gröt utan minsta antydan till protest och härj. Rekord! 
Innan pappan for till jobbet han vi också mysa allihopa i soffan framför tvn och när jobbet kallade var Albin inte speciellt villig att släppa iväg sin pappa.
 
Jag satte igång Saltkråkan och Albin stilla i soffan hur länge som helst och tittade, så egentligen tyckte nog även han att det var lite väl tidigt på morgonen att vara uppe. Efter en stund låg han till och med ner i soffan och tittade men somna kan man INTE göra. 
Mina ögonlock var däremot tunga som bly och när filmen var slut stoppade jag ungen i säng, la mig bredvid på golvet och det dröjde inte allför länge innan vi båda somnat. En timme sov vi ungefär och det var så skönt, trots att golvet var ganska hårt :)
Vi gav oss ut i det soliga men tyvärr ganska kallblåsiga vädret och gick en liten promenad. När vi var tillbaka hemma hjälpte Albin farfar med att elda lite tallris innan vi gick in och åt lite mellis. Efter en stunds lek var det tydligen dags för lite vila igen för den lille och det är väl inte så konstigt egentligen, han har ganska mycket sömn att ta igen från den sista tiden. Jag passade då på att stöka lite i köket. Bla. så kokade jag ihop en omgång bär och fruktmos till Albins frukostgröt. All äppelmos jag kokade i höstas är nämligen slut så det behövdes lite påfyllning av sådant i frysen.
 
Just nu har vi återigen parkerat oss i soffan framför en ny omgång Saltkråkan. Tur att både Albin och jag tycker det är bra! :) 
 
Tvåan fortsätter att leva rövare både natt och dag och jag blir snart tokig. Jag är helt övertygad om att den ungen snart kommer bryta sig ut ur magen.
Magen känns lika stor och sprickfärdig som en ballong och lika tung som ett bowlingklot. Ja, jag är less!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0