Sömntuta
Albin slog till med en sovmorgon imorse. Klockan nio gjorde han morgon, vanligtvis åtta.
Mellan sju och nio låg han och snarkade på min arm. Självklart låg jag bara och halvsov och fick såklart både ont i arm, rygg, skinka osv. bara för att jag egentligen ville ligga helt stilla för att inte väcka den lille sjusovaren.
När han behagade att vakna vaknade han i vanlig ordning med ett leende på läpparna! (kan du inte vakna så på nätterna också)
Nu i ett par nätter tycker jag han verkar vara täppt i näsan. Inte snorig utan bara stopp liksom och på dagarna har jag inte märkt av någon täppa eller snor. Konstigt! Men han har nog något som spökar i kroppen, med tanke på hans uteblivna dagsvilostunder så känner han nog av något som inte kan låta honom slappna av helt.
Det är samma visa här idag. Har försökt få honom att somna inne i sängen men gav tillslut upp.
Han är trött och gäspar. Röd runt ögonen och lite trött gnällig men inte sjutton kan han somna. Han kan ligga i sängen ett bra tag, men INTE blunda. Han ligger och tar det lugnt typ, tittar och pillar på en napp.
Jag måste ju självklart sitta bredvid för annars blir det ledsna miner och han ställer sig upp.
Nu gick vi in och la oss tillsammans på madrassen i vardagsrummet istället. Det fungerade i cirka fem sekunder, då lämnade han mig kvar ensam på madrassen och kröp själv iväg. SUCK!
