JochP

Här började måndagen med sovmorgon till halv nio. Fast jag låg ju halvvaken från sju såklart... 

Kvällen och natten har varit frustrerande för hela familjen. Albin somnade ovaggad och med nästan allt kvar i flaskan igår när vi kom hem vid halv åtta. Vid nio vaknade han fruktansvärt frustrerad, arg och obotligt ledsen. Han är som en orm och slingrar sig så det inte går att hålla i honom. Är han i sängen ska han ur den och är han ur den ska han i sängen igen. Han skrek skrek och skrek, gick liksom inte att få kontakt och lugna honom.

Vi misstänker att de är munnen det gör ont i och försökte få i honom lite Alvedon. Vanligtvis är det inga problem alls att ge honom det, det smakar ju väldigt sött och jordgubb så han brukar slurka i sig det utan några protester men igår ville han inte. Peter fick i honom ett par droppar då och då medans de brottades och sedan ville han tillbaka i sängen. Han somnade ganska fort, helt utmattad antagligen, hållandes pappa i handen. 

Han sov sedan till ett ungefär då jag vaknade av att han satt och gnydde inne hos sig. Jag hämtade in honom till oss och vi somnade om på direkten bägge två. 

Efter tre var det dags igen och då var det åter igen så där hopplöst ledset och enbart frustrerande skrik. Han for omkring i sängen som en galning och både Peter och jag blev bara mer och mer frustrerade vi också då inget hjälpte och vi inte får kontakt med honom. Det är nästan så han inte ens känns vaken, blicken är liksom någon annanstans och han varken ser eller hör oss. Vi försöker få i honom lite alvedon igen men denna gång var det lönlöst. Efter en evighet lugnar han äntligen ner sig med lite mjölk, vi lägger oss till rätta och försöker varva ner med lite youtube tittande. Därefter försöker vi somna om och det gick trögt. Albin ligger och sparkar med benen som vanligt och Peter råkar alltid ut för onda träffar. Jag försöker ligga och ha koll på hans ben och hålla dem borta från pappan så gott jag kan. Efter ytterligare en evighet lyckas vi somna och efter det sov han till halv nio. Han vaknade inte ens av Peters väckarklocka som han vanligtvis alltid gör annars.

På morgonen vaknar han lika pigg och glad som vanligt, precis som inget hänt under natten. Är inte det märkligt?! Borde det inte ömma i munnen även på morgonen så som det gör på natten? Hur som så åt han upp sin frukostgröt utan några invändningar (i helgen var frukostarna ganska gnälliga) och allt är som vanligt.

Vi klädde på oss och gick ut en sväng. Gick en promenad och lekte sedan och efter någon timme gick vi in igen. Det är varken skönt eller roligt att vara ute såhär års (tycker iallafall jag). 

 

Nu ligger Albin till sängs och myser. Blir spännande att se i vilket skick han vaknar sedan. Både i lördags och söndags vaknade han på helt fel sida efter middagsluren och var sådär hopplöst ledsen, lealös och helt omutbar. FY vad maktlös och värdelös man känner sig då :(