Ett litet smakprov av panik
Igår fick lillstumpan en obotlig skrikattack. Det har aldrig hänt förut och efter att det skrikits konstant i sisådär en halvtimme börjar ens egen panik krypa sig på.
När vi kom hem dröjde det inte många minutrar innan hon vaknade men skriket var iallafall som bortblåst och det var huvudsaken.
Inget dög. Vi gick runt och vaggade, hon låg på mage på våra bröst och klappade i rumpan, hon erbjöds bröstet, satt upp, låg på mage, låg på mage i knät, fick magmassage och knäböj allt dissades totalt.
Efter mycket om och men släppte hon världens längsta fis och bajsade lite, jippie tänkte jag! Nu är problemet löst! Men nej, det var inte bra ändå.
Jag klädde på mig och bäddade ner stumpan i vagnen och gick ut. Hon tystnade och somnade innan vi ens hunnit ut från tomtgränsen :) Men eftersom vi var ute och påklädda så gick jag en sväng iallafall. Dock höll det ju på att bli mörkt och jag tycker inte om att vara ute här i skogen ensam då och jag hade heller inte med mig vare sig reflex eller ficklampa så någon jätterunda blev det inte men uppdraget gick i lås ändå :)
När vi kom hem dröjde det inte många minutrar innan hon vaknade men skriket var iallafall som bortblåst och det var huvudsaken.
Jag bävade för en jobbig natt men tji fick jag när jag även denna morgon väcks först vid femtiden av den lilla stumpan. Hon kan hon! :)
Kommentarer
Trackback
