JochP

Jag har alltid typ fått "förhöra" dom när jag hämtar och fråga om allt gått bra och vad dem gjort.

Visst pratar jag alltid med Albin om hur hans dag varit och vad han gjort men det är inte alla gånger han har lust att svara på morsans alla frågor, samt att man vissa gånger får ta det han säger med en nypa salt.

Jag har iallafall tänkt att det beror på att jag kommer och hämtar honom mitt i lunchen, eller precis när de ätit färdigt. Pedagogerna har fullt upp med att torka kladdig händer och munnar på barnen, sopa upp ärtor från golvet och bädda ner alla trötta barn inför middagsvilan, så de kanske inte tänker på att berätta vad som hänt om det inte inträffat något särskilt.

Jag vet inte?

Men några veckor efter sommarlovet fick jag höra något som värmde mitt hjärta något enormt och äntligen fick jag lite "rapport" om vad min son styr med om dagarna på dagis.

En av pedagogerna berättade att de hade varit ute på förmiddagen och Albin hade lekt i sandlådan (som alltid) tillsammans med Viktor. De båda hade haft ett jättefint samspel och hade inte behövt prata utan bara tittat på varandra och förstått hur den andra tänkte gällande lastning, grävning och tippning av sanden. 

Det kanske låter som en bagatell men för mig var det stort.

Jag fick bekräftat att han kan leka tillsammans med andra, att han är sedd och att han fått kompisar.

Jag blev så otroligt glad!

Efter det har de på dagis många gånger poängterat att Albin och Viktor, eller "iktor" som Albin säger, blivit riktigt bra kompisar och har jättekul ihop. (Viktor och Albin skolades in samtidigt så jag vet också vem han är och det är kul)

Dessa två grabbar brukar ofta ha sällskap av Olle också och vad jag förstått leker de bara med bilar eller gräver i sandlådan 😊

På mornarna när pappan lämnar Albin på dagis kommer Viktor utrusande i kapprummet, tar Albin i hand och rusar in för att leka. Hur underbart är det inte att höra något sådant?

Det är aldrig några ledsamheter vid lämningen och ofta har Albin knappt tid att säga hejdå till pappan. 

Albin har de senaste veckorna börjat prata väldigt mycket om sina kompisar "iktor" och Olle även här hemma.

Förra veckan frågade jag Albin innan han gick och la sig vad han ville göra imorgon när det är fredag och det inte är något dagis?

"Åka hem iktor lääka"/åka hem till Viktor och leka, fick jag till svar. Han har fått Viktor på hjärnan och pappan liknar dem vid ett nyförälskat par 😊 

Det är en fantastisk känsla att veta att han har kompisar på dagis som han har roligt med och tom. längtar efter. 

Är han lycklig, är jag lycklig <3