JochP

Han hade ont i munnen och skulle under inga omständigheter sova. Trots miljoner gäspar.

När han legat inne i sin säng och härjat ett par timmar och både jag och Peter hade legat inne hos honom men inget hjälpte så tog vi tillslut upp honom. Vi orkade inte höra skriket längre. Han fick sitta lugnt och stilla med oss ute i soffan och titta på valvakan. Skittråkigt. Och om han inte satt där stilla skulle vi stoppa tillbaka honom i sängen. 

Han satt stilla, i typ en kvart. Sedan var han tvungen att hitta på något för att inte sitta och somna. 

Han stoppades tillbaka i säng och oljudet började igen. 

Vi tänkte att han tillslut skulle stupa av utmattning men det hände inte i första taget. Tillslut härjade vi allihopa på varandra. Haha!

Elsa sov iallafall. Efter att ha blivit väckt av oljudet typ tio gånger fick hon nog och slog dövöra till istället. Klok flicka!

När krafter och tålamod började sina hos oss alla föreslog pappan att Albin och han kunde gå in lägga sig i gästrummet tillsammans. Där de alltid annars lägger sig när det är sådana nätter.

Albin hakade snabbt på men när han insåg att de skulle ligga i andra rummet och inte i vårt sovrum drog hysterin igång igen. Och då vaknade också Elsa igen. 

Men att ha båda barnen i samma rum nattetid känns inte det mest optimala förtillfället så han fick snällt nöja sig med  andra rummet. Och skrikvrålet fortsatte. Efter att jag gett Elsa käk gick jag in och bytte av pappan som var alldeles för nära bristningsgränsen. Han fick ta över omsövningen av Elsa istället.

Tillslut la sig tystnaden här i huset. Albin lugnade äntligen ner sig och slutade vråla och strax efter sov han.

Även Elsa somnade om och pappan och jag bytte säng och barn med varandra klockan 23. 

Fast när jag hade borstat tänderna och gick in i sovrummet för att dyka i säng, ligger det en vaken Elsa i hennes säng och leker med sina nallar.

Jahopp, tack för det. Jag som suktade efter att få lägga huvudet på kudden och blunda. Tack och lov kom både hon och jag till ro snabbt när vi la oss tätt intill varandra och hon fick tutta lite.

En timme varade lugnet. Vid tolv vaknade Albin igen och bara vrålade. Han ojade sig efter mamma och jag smög ifrån Elsa, som turligt inte hörde, och in till Albin. Han lugnade ner sig bara han fick se mig och somnade om.

Varannan timme vaknade han och vrålade. 00, 02 och 04. Och däremellan vaknade Elsa för att knorra och böka.

Trött är bara förnamnet på mig idag.

Morgonen startades som vanligt vid sju och ni må tro att mitt humör var i botten, stubinen obefintlig och ögonlocken tunga som bly.