Vilken humörtisdag!

Imorse hade Elsa bråttom att komma iväg till dagis! Jag hörde att hon redan var vaken när väckarklockan ringde och när jag en stund senare går in till henne har hon redan tagit av sig pyjamasen själv.
- Jag tagit av åka till dagis. Sa hon ❤️

Albin däremot hade inte lika bråttom. Han hade som vanligt smugit sig in till oss under natten och fortsatte snarka i godan ro även när klockorna ringde. När han tillslut tog sig upp ur sängen var han arg som ett bi.


Jag hämtade två glada barn på dagis vid 12. Elsa hade ätit lunch utan att få ont i munnen.
När klivit ur bilen här hemma säger Albin:
- Aj! Jag har ont i hjärnan.
- Jasså har du ont i huvudet? Då blir det skönt att vila lite nu då. Sa jag.
- Nä, jag har inte ont längre. Det gick över nu.
Det slutade med att han iallafall låg på soffan i en timme och kollade film medan Elsa tupplurade.

När farfar kom hem fick Albin bråttom ut som vanligt.
Elsa fick jag väcka och hon vaknade sur och tvär.
Vi gick ut. Barnen lurade med sig farfar upp till grannarnas studsmatta och jag vattnade ute innan jag gick in och fixade med middagen.
Elsa kom in efter en stund och började leka i vardagsrummet. Det labila humöret höll i sig och hon blev förbannad så fort saker inte gick som hon ville. Hon började kasta saker omkring sig och välta omkull en tung pall. Jag tröttnade på stöket och broderade in henne på sitt rum för att lugna ner sig. Snacka om att jag blir förvånad när hon själv går in på sitt rum, muttrar lite och stänger dörren om sig 😊 En liten stund senare kommer hon ut igen på bättre humör och med dockan och vagnen i släptåg. Fast bara någon minut senare brister det igen när hon inte lyckas lägga dockan rätt i vagnen. Jag försöker hjälpa till men det slutar med att hon sliter upp dockan ur vagnen, börjar vifta med den och drämmer till den rakt på läppen på mig. AJ!!! Då tappar jag tålamodet och bär tillbaka henne in på rummet och säger hon är välkommen ut igen när hon surat färdigt.
5 minuter senare kommer hon glatt skuttandes ur från sitt rum och säger:
- Jag ginat/grinat färdigt nu.
- Vad bra! Säger jag och så kramas vi 😊❤️

När pappan kommit hem och maten nästan är färdig kommer Albin hem från farfar. Han är sur och tvär som bara den och irriterad. Han ville äta mat hos farfar men det fick han inte för det fanns inte tillräckligt till dem båda. Han surar och härjar ända tills han lyckas förklara för oss vad det var för mat och pappan lovar göra det i helgen. Bruna bönor och fläsk....
Tack och lov faller min tacogratäng honom någorlunda i smaken och han äter ändå hyfsat. Elsa däremot kunde inte äta det utan fick bara ont i munnen 😔 Men en macka slank ner iallafall.

Efter maten gick vi ut. Fast det tog ett tag innan vi kom ut.... Elsa skulle under inga omständigheter ha byxor på sig och det slutade med att hon gick ut utan. Och Albin skulle till varje pris ha strumpor på sig men av någon konstig anledning fick han bara på sig den ena själv. I våras kunde han utan svårigheter ta på sig strumpor själv, men nu under sommaren när han knappt använt strumpor verkar han ha glömt bort hur man tar på dem. Konstigt!
Vi tog en runda med jycken. Barnen cyklade och vi gick. Det gick förvånandssvärt bra med tanke på deras tidigare humör. De ville knappt sluta cykla och vända om hem 😊

Och Elsa vurpade inte en endaste gång. Rekord! 😉
När vi kom in igen stoppade vi barnen i säng direkt. De var sååå trötta. Speciellt Albin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0