Ett snöigt äventyr
Vi byltade på oss massa kläder och gick en liten kissrunda med jycken.
Färgmatchningen på Albins kläder behöver vi inte tala om. Blått, grönt, gult och rött är det väl inget fel på? ;) Jag tog helt enkelt det som kändes varmast. Att trycka ner honom i babybjörnen med alla våra kläder var inte lätt. Vi båda var ganska svettiga innan vi äntligen kom ut i stormen.
Väl ute blåste det ju som fan och snön yrde. Albin tycker inte alls om blåst och slutar helt enkelt att andas när det blåser i ansiktet på honom så jag fick gå baklänges halva rundan just för att förhindra blåst i hans lilla tryne. Han behagade nämligen inte att vända på huvudet. Haha.
Hunden brydde sig inte ett dugg om att han höll på att blåsa bort och drunkna i all snö! Han var skit glad för att få komma ut och ville gärna inte gå in så fort efter ynka tio minuter ute bara. Tok hund!
Jag har nu äntligen en sovande bebis här hemma efter 45 minuters svettig och högljudd försök till sövning.
Jag ringde Peter förut också och han trodde mig knappt när jag berättade hur vi har det här hemma! Hos dom ute på ön blåste det mest bara, så har vi tur slipper dom bli strandsatta. Skönt!
Högst upp på inköpslistan står det nu:
- rejäla och fodrade vantar till Albin
- något varmt och bekvämt att ha på fötterna, även det till Albin (idag fick strumpor, sockor och de gula giraffmockasinerna agera "skor")
(kolla in mina snötäckta ögonbryn;)
