Grå hårig
Det är inte bara vädret som gör mig grå hårig idag utan så även min son.
Det är sådan här dag då han vill precis allt men samtidigt ingenting. Så fort jag närmar mig honom blir han sjukt mammig och ska till varje pris upp i knät, men när han väl är i mitt knä ja då är det golvet som lockar igen och sådär har det hållit på hela dagen. Upp och ner. Upp och ner. Han är också väldigt tuttig och sliter i min tröja så fort tillfälle ges. När jag sedan erbjuder bröstet ligger han bara där och "leker" några sekunder för att sedan vela vidare på nya äventyr.
Sovit ordentligt har han inte heller gjort utan bara två korta slummrar. Får han inte som han vill ligger han och stampar hälarna i golvet och skriker.
Jag fick tag på Peter för en timme sedan ungefär och får höra att han inte får ut bilen från parkeringen i Rimbo. Jag försöker ställa mig in på att han inte kommer hem ikväll. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Men nu ringde han och sa att han nått byn!!! Han ställde bilen nere i byn och påbörjade en vandring hem de sista nästan två kilometrarna. <3
Tack och lov att vi har farfar som granne! Han har hjälpt oss med att tända i pannan så vi slipper frysa samt pinkat hunden och försökt hålla det hyfsat skottat utanför dörren. Självklart gick traktorn sönder i förmiddags när han försökte ploga den sista biten av vägen hit till oss.
Men nu som sagt väntar vi på Peter! Turligt nog så är det relativt nyplogat här uppe hos oss nu. Jag sa åt honom att springa innan det yrt igen igen :)
Tänk att denna lilla skitunge verkligen kan gå mig på nerverna...
(det är numer omöjligt att få bra bilder på honom. Alla blir bara suddiga då han inte är stilla!)
