Blandade känslor

Allt är återställt nu. Tro det eller ej men nu kommer det varmvatten när man vrider blandaren åt vänster och kallvatten åt höger :) Men nu efter ett år har vi vant oss vid att kökskranen är tvärtom så nu är det svårt att vänja sig vid en "normal" kran. Men det kommer nog.

Ja tänk att det är ett år sedan vi flyttade ut hit. Först var väl bara tanken att det skulle vara över sommaren. Men när hösten kom ville vi inte tillbaka in till stan samt att vi hoppades och trodde att flytten till huset snart skulle vara rodd i land. Men nu sitter vi fortfarande här och ett år har passerat. Det hade vi nog aldrig trott. Vi hade ännu mindre vänta oss att vi idag skulle sitta här med en liten Albin i knät :) Hade vi vetat det kanske vi inte skulle ha gjort som vi gjort? Kanske vi inte skulle ha sålt lägenheten och bosatt oss här, utan bytt upp oss till en större lägenhet i väntan på flytten till huset? Visst har vi det ok här i vår lilla "stuga". Men nog är det litet och trångt. Känns som det är grejer överallt trots att vi bara har det viktigaste framme. Allt annat ligger ju nerpackat i etthundrafemtioelva flyttkartonger. Det jag tycker är mest jobbigt just nu är nog nätterna. De gånger Albin är kinkig och gråter och gnäller kan jag inte bara ta med mig honom och stänga in oss någon annanstans så Peter kan få sova ordentligt i veckorna. Det stressar mig när jag inte kan trösta honom fort nog under nätterna...
Men annars tycker jag vi klarar det bra att bo såhär lite provisoriskt och litet. När jag tänker på det så bor vi mindre nu än vad jag gjorde när jag bodde i min underbara etta i Solna.
Fast det är väl sådana här oväntade händelser som gör livet spännande och utvecklar en som person kanske? Vi får se det så :)
Fast nog vore det roligt att ha haft en barnkammare nu när Albin börjar få så mycket saker. Det känns så tråkigt att behöva lägga ner alla hans presenter i en låda och stänga locket i väntan på utrymme :( Tack och lov bryr sig inte Albin om det! Ännu i alla fall...

Det är dessutom mer än ett år sedan nu vi förlovade oss här nere vid sjön på bryggan. Tänka sig :) Tyvärr får jag inte på mig ringen än :( Det är som att min knoge har växt för det tar tvärstopp där. Hoppas inte så är fallet utan att jag snart får på mig den igen! Känner mig mer påklädd och hel då :)

Detta blev ett blandat inlägg med både glädje och bitterhet. Så kan det bli när det är en regnig dag och man har för mycket tid att sitta och fundera på saker och ting.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Ja, tänk vad ett år går fort och vad mycket som kan hända. Ni har ju trots allt haft ett mycket bra år, även om vissa saker kunde varit bättre. Men Albin är det bästa!

2012-06-02 @ 21:31:44
Postat av: Janina

Oj det var inte lite att hinna med under ett år :) har ni köpt hus eller letar ni efter ett? Har aldrig hört talas om "knog"-problemet efter förlossning men jag har lika! Får inte heller på mig min pga. knogen :/ hoppas det problemet försvinner när vikten rinner av..

2012-06-03 @ 12:43:00
URL: http://schanina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0