JochP

Promenaden vi påbörjade fick visst sluta såhär... (se bild) Albin var på strålande humör när jag la ner honom i vagnen och vi började gå. Men någonting hände på vägen... Han blev hysterisk och bara skrek och skrek. Helt otröstlig! Han lugnade sig något när jag lyfte upp honom. Men jag kunde inte gå med en bebis på armen, skjuta vagnen och hålla i jycken, så vi vände och gick tillbaka. Vi kom nog knappt halvvägs... Men jag kände att jag hade varken tålamodet eller orken att gå och dra en gallskrikande bebis i tre kilometer.
Hemma la jag honom på mitt bröst och satte oss i soffan. Ganska snabbt somnade han :) Och nu har jag inte hjärta att flytta han, ifall han vaknar. Men jag är både toanödig och frukost hungrig så jag måste chansa :)