JochP

Över förväntan tycker jag nog. Jag vill inte påstå att jag fick mer sömn av att ligga i eget rum, men det är inte hela världen.

Vid tolv vaknade han första gången och vi hade kommit överens om att han skulle få äta då och jag hade lyckats pumpa ur ett mål.
Självklart vaknar jag genast då han vaknar, trots eget rum och stängd dörr. Jag hör hur han och Peter grejar där inne men gnället tystnar inte och efter en stund kommer dom in till mig. Albin vägrade tydligen ta flaskan!? Så ja, bara att slänga fram tuttarna. När han är klar bär jag in honom till hans säng igen och han somnar om genast.

Vid halv fyra var det dags igen och denna gång skulle ingen mat erbjudas! Gnället övergår ganska så fort i gallskrik. När Peter blivit halvt döv och tappat tålamodet kommer dom in till mig igen och så fort Albin fick se mig där i mörkret blev han tyst. Men när han inser att mjölkbaren är stängd börjas det igen.
Jag hade gett mig sjutton på att han SKA somna om utan att äta så jag bar, vaggade och klappade. Faktiskt att han lugnade ner sig och nöjde sig med nappen. Försökte lägga ner honom i hans säng igen men det var inte alls populärt. Tragglade på ett tag med klapp på stjärten och vaggande av sängen och tillslut tog mitt tålamod slut också så jag la över honom i vår säng. Döm om vår förvåning när han snurrar runt och lägger sig till rätta på mage och tystnar! Haha. Efter en stund hade han somnat och sov utan ett pip till halv åtta! Så vi får väl ändå påstå att första natten med matavvänjningen gick bra, när vi tillslut hittade knepet :)
Så nästa steg framöver är att avvänja honom från att få komma över i vår säng. Men en sak i taget :)