Kärt återseende
Som ni vet åkte vi ner till Linköping igår. Mormor, morfar, moster och onkel var glada att se oss igen (mest Albin såklart), det var många veckor sedan sist nu tyvärr.
Bilresan gick bra. Skönt att åka en torsdagskväll istället för fredag som vi annars alltid gör. Att komma igenom Stockholm gick liksom lite smidigare då det "bara" var vanlig eftermiddags trafik.
Vi brummade på ända ner till efter Norrköping innan vi stannade. Då var jag och Peter hungriga och Albin lite grinig över att sitta fast i stolen. Vi stannade på Donken och åkte sedan den sista lilla biten.
När vi kom fram blev Albin lite överrumplad av alla ansikten han inte sett på länge samt att han var ganska så trött. Men efter att ha suttit i mammas knä en stund och spanat in dom andra släppte blygheten fort! Då blev det tjo och tjim på honom, trots att klockan var lååångt efter hans egentliga sovtid. Efter lite bus, gos och gröt somnade han gott och faktiskt relativt lätt också. Klockan hann ju bli tio innan han var i säng så jag hoppades att han kanske skulle kunna sova utan att äta ända till klockan skulle ringa vid fem. Men icke! Han hann vakna och äta både vid halv två och fyra. Därefter lyckades jag inte somna om, så detta blir en lång dag för mig :)
Men nu är vi som sagt påväg. Vi närmar oss Jönköping nu, i blött, grått och trist väder som resesällskap.
