JochP

Nu efter nästan sju månader har tröttheten kommit ikapp en.
Visst har man varit trött stundvis innan också, men absolut inte som nu. De sista dagarna har det känts som jag gått i en dimma och nästan behövt dunka skallen i väggen titt som tätt. Huvudvärken hälsar på varje dag mer eller mindre.
Jag hoppas denna trötthet är tillfällig och att ny ork och kraft kommer. Dagarna blir ju inte direkt lättare och lugnare nu när knoddas nästan är lika snabb som blixten på golvet och kräver tillsyn till 100% av hans vakna tid.

Om bara nätterna kunde bli lite mer humana så skulle nog dagarna inte kännas lika dimmiga.

Snälla tomten, jag önskar mig en son som sover hela nätter i julklapp!