Vuxensäng är tydligen bättre
Spjälsäng= panik och gallskrik
Mammas och pappas säng= somna på typ 10 sekunder
Så här ligger jag nu med en gott sovande Albin bredvid mig. Försökte flytta över honom till hans säng förut men han vaknade och skrek så fort jag lade ner honom.
Visst är det mysigt att ha honom här bredvid mig i sängen men jag sover så illa då. Är rädd att rulla på honom eller råka slänga armen över honom eller nått. Dessutom är han ju så rörlig nu att jag befarar att han kravlar iväg och trillar ur sängen! Har bullat upp med kuddar under bäddmadrassen så det blir som en stoppvall, men jag tror nog han skulle kunna lyckas åla över den när som nu. En morgon vaknade jag och upptäckte att han lyckats åla bort och dra åt sig sladden till pappans läslampa. Tydligen är det skit skoj att leka med sladdar! Jag däremot blev jävligt arg på mig själv att jag ej vaknat och målade upp ett scenario där han lyckats sno sladden runt halsen och sedan inte kommit loss...
Sladden är numer urdragen och uppvirad och helt utom räckhåll för den lille äventyraren.
Pappan sover i gästrummet för tredje(!) natten på raken :( Men det är väl bara att vänja sig. Det är såhär det är att vara småbarns förälder, barnets behov och jakt på sömn går före allt annat.
