Man glömmer så fort
Vi sitter ute i solen och väntar på att pappan ska komma hem. Albin ligger nöjd i vagnen och grejar med sina nycklar. Innan vi kom ut var han omöjlig! Inget var bra nog för den lille herrn utan bara gnäll varvat med skrik. Tror nog han börjar bli rastlös i mellan åt och vill ut. Bara att lyda! :)
Han har inte lyckats sova ordentligt än idag utan bara vilat två kortare stunder. Vilket märks på hans svajiga humör...
Jag har under dagen suttit med det kommande inlägget om dopet. Det går sakta men säkert framåt de små stunderna jag får sitta ifred :) Vill försöka få med så mycket som möjligt för att i efterhand själv kunna bläddra tillbaka och minnas den fina dagen. Man glömmer ju så fort tyvärr.
Vi har också tagit tag i ifyllandet i hans "böcker om mig". Han fick två olika när han föddes och tyvärr har väl inte flitens lampa lyst direkt... Men igår kväll satt vi och valde samt skrev ut lite bilder att klistra in. Bland annat till släktträdet :)
Tack och lov har jag ju varit ganska duktig att skriva rätt så detaljerat här i bloggen om hans både små och stora framsteg så när inte minnet räcker till kan vi bläddra tillbaka och läsa innantill! Fiffigt :) *klappar mig själv på axeln*
Igår fick vi också klart Peters pappadagar. Så om cirka två veckor kommer han vara pappaledig med oss varje fredag(förhoppningsvis) ända till Albin fyller ett år. Snacka om lyx för oss alla! Det ska bli riktigt mysigt samt att helgerna troligen kommer kännas mycket längre.
Vem vet, kanske jag kan jobba lite då och då också? :)
Hur som helst så ser vi alla fram emot det.
Nu har knoddas somnat och jag ska in för att hämta en kaffeslurk tänkte jag innan solen försvinner ner bakom tallarna.
