Hur förväntas/bör man agera?
När någon nära, någon som man tycker väldigt mycket om råkar ut för något riktigt riktigt sorgligt och helt ofattbart är det väldigt svårt för en själv att veta hur man ska bete sig, vad man ska säga och göra.
Jag är ganska säker på att inga ord i världen kan trösta dem i allt det hemska de tvingats erfara och jag hoppas att deras vetskap om att man finns här för dem iallafall kan hjälpa dem något.
Nu har en vecka passerat och jag har fortfarande svårt att förstå vad som har hänt och mina tankar är hos dem väldigt ofta. Det går inte att räkna hur många gånger varje dagen jag tänker på dem.
Jag har inte hört något från dem nu på ett par dagar och jag vill inte heller tränga mig på, vill liksom inte störa i deras sorg.
Jag har flera gånger sagt att jag finns här för dem och jag hoppas dom förstår det.
Min stora fasa är att de ska känna sig ensamma och att vänner drar sig undan.
Jag drar mig inte undan av rädsla, jag skulle vilja göra allt för att hjälpa dem men som sagt det är svårt att veta vad man ska göra och hur "påstridig" man vågar/ska vara. Därav mitt lite avvaktande beteende.
När något sådant här händer tänker man efter lite extra på hur bra man själv har det! Det är något man borde ägna en extra tanke varje dag och inte ta allt för givet.
Livet kan vara riktigt riktigt orättvist ibland!
<3
Usch :/ vet ju inte vad som hänt men lite förstår man ändå. Har setat i samma sits själv och det bästa man kan göra är att slänga iväg ett kort sms ibland för att de ska veta att man finns där. När de orkar prata så kommer de. Ibland räcker tystnaden.
Det där är så svårt. Man vet inte riktigt hur man ska vara. Men jag tror att du gör det rätta. När jag varit i din sits så har jag gjort lika. Visat att jag finns där dygnet runt om dom behöver gråta, prata, skratta, minnas, ventilera tankar... Men att jag inte vill tränga mig på. Så jag har sagt: Jag finns här, när DU är redo och vill prata men jag tänker inte tränga mig på och vara påflugen.
I övrigt kan man laga mat och åka dit med så att dom slipper tänka på det mitt i sorgen. För ofta så glömmer man bort att ta hand om sig själv bär man är mitt i ett sorgarbete. Man kan erbjuda sig att åka och handla. Eller baka något och svänga förbi med. Bara visa att man finns. Försöka att underlätta lite i vardagen.
Krama
