Här behövs ingen pusch-up

Jag och jycken vågade oss ut på en liten promenix tidigare idag. Solen sken och det gnistrade så vackert men ack vad det bet i kinderna. Jycken brydde sig föga, han sniffade upp massa spår och rullade sig i snön som vanligt.

Nu har vi sett film och jag lyckades hålla ögonen öppna hela tiden trots att jag mer än gärna hade stängt dem. Ja fy sjutton vad trött man är ikväll och dessutom värker det i lederna, igen.

Tuttarna känns lite bättre. Men jag var tvungen att pumpa ur lite innan middagen. Jag stod inte ut längre! Men världens jävla hylla har jag iallafall. Haha. Stackars Peter, se men inte röra för då skriker jag ;)

Nu sääääääängen!
Albin sussar sedan sjutiden. Duktig pojke!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0