Trött, tröttare, tröttast

Jag har känt mig mer död än levande i hur många dagar som helst nu. Jag kämpar som en tok för att få upp ögonlocken på morgonen när Albin tycker det är dags att gå upp.
Idag vaknade han vid sju (sex vintertid) och varken jag eller Peter jublade precis. Jag drog nitlotten och fick snällt gå upp och koka gröt.
Ge mig styrka!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0