Vecka 21
Idag sparkar vi igång ännu en ny vecka-vecka 21.
Tiden hit har gått grymt fort, trots illamående och den fruktansvärt hemska tröttheten i början. Midsommaraftons morgonen då vi fick se ett svagt svagt streck på teststickan och vi bägge var skeptiska till om det verkligen kunde stämma, känns som bara för några veckor sedan. Känns lite läskigt om den resterande halvan av graviditeten kommer svischa förbi lika fort.
För övrigt mår jag fint. Lite öm och stel i kroppen på kvällarna men ännu inte så farligt. Sover hyfsat bra bortsett från många små uppvak varje natt. Nu var det flera veckor sedan jag behövde springa upp och kissa på natten. Skönt!
Oftast på kvällarna känner jag något som liknar glädjeskutt inne i magen men det är fortfarande ganska så diffust. Några sådana där "rejäla" buffar jag upplevde för någon vecka sedan har jag inte känt igen. Men efter att jag fick veta att moderkakan sitter i framvägg är jag inte så orolig. Inte ännu iallafall....
Suget efter smörgåsar kvarstår och det tycker jag inte om!
Efter att Albin föddes slutade smörgåsälskande jag att äta mjukt bröd helt i stort sett. I över ett år var knäckebröd det enda brödet jag åt (med små undantag) och det mådde både jag och min mage bra av. Men nu är det kört igen. Jag bara MÅSTE äta minst en smörgås om dagen men allra helst två, morgon och kväll. Får väl leva med det ett tag nu, skulle ju faktiskt finnas värre och onyttigare saker att ha begär av :)
Jag är dock livrädd för att svälla upp lika mycket i vikt denna gång som förra och jag försöker vara strikt med vad och hur mycket jag stoppar i mig. Har faktiskt inte vågat ställa mig på vågen sedan inskrivningen i början av augusti, då visade den ett par kilo mer än vid inskrivningen med Albin så på så vis kändes det bra iallafall, att jag ändå lyckades komma så nära min vikt sedan innan jag blev gravid. Men som sagt, vad vågen hamnar på nu vet jag ej och vågar heller inte se efter. Givetvis väger jag mer nu med tanke på att magen satt igång att växa men jag är också orolig över att andra delar på kroppen också börjat växa. Igen!!! Det är så svårt att se sådant själv också och när jag frågar Peter vågar han nog inte säga något annat än att det inte är någon fara ;) Men en sak som glädje mig var att jag faktiskt kommer i de första mammabyxorna jag skaffade med Albin, de är enbart i storlek 36 och sitter som en smäck även denna gång! :) Jag trodde ALDRIG jag skulle få upp dom över låren och rumpan igen men tji fick jag! :)) Hoppas nu innerligt att de sista byxorna jag fick skaffa när jag gick med Albin som var i storlek 44(!) blir liggandes nere i källaren i lådan för evigt!!!
