JochP

Vår stackars lille jycke brukar få stå ut både med det ena och det andra när det gäller lillebror.
Klapparna är inte alla gånger så ömma och öronen är väldig "dragvänliga". Ibland kommer det en gåvagn i fullfart i kurs mot den sovande jycken och det är ju ett under att han ännu inte blivit påkörd.

Fast lite får han ju också skylla sig själv eftersom han typ aldrig går iväg utan istället bara blänger lite och flyttar sig ett par decimeter på sin höjd.


Men imorse var det andra bullar minsann! Albin stod länge vid fotänden av sängen och gosade så försiktigt med den morgontrötta jycken.
Han pillade försiktigt med det gossiga öronen och la kinden på huvudet och myste.
Vanligtvis brukar ju sådana här tillfällen spåra ur ganska snabbt och sluta med en örfil eller liknande men inte idag! Det var bara kärlek och ömhet mellan de två <3

(att hunden två timmar senare träffas på ryggen av en kastad bok hör inte hit ;)