JochP

Peters fyra veckors semester är nu slut och det känns tråkigt. Det har varit underbart att vara tillsammans hela familjen alla dagar i veckan. Och nu såhär i slutet var väntan på semester i början av sommaren väl värt det. Värmen slog till på riktigt ungefär i samma veva och varade ända till nu typ. 

Veckorna har inte heller bara rusat förbi (enligt mig), vi har hunnit med en hel del tycker jag. Bla. "Fått" ny trappa, hälsat på Pippi i Vimmerby, varit nere i Linköping (en vecka jag och barnen innan pappan efterlängtat kom ner och vi stannade ytterligare en vecka), badat och ätit massvis med glass, varit till Helsingfors och framförallt kunnat umgås mycket med våra nära och kära.

Men semester har inte bara varit guld och gröna skogar, Albin har kommit in i en kämpig utvecklingsfas och hans tvåårstrots har gått oss på nerverna många gånger. Skönt ändå att vi båda har kunnat ta fajterna och turats om lite (fast pappan har nog fått ta mest eftersom Albin är otroligt pappakär:).

Det känns både skönt och lite jobbigt att återgå till vardagen igen. 

Det ska bli skönt att komma in i de vardagliga rutinerna igen efter att vi ofta har tagit/fått sovmorgnar, slarvat med mat och varit uppe för länge på kvällarna. Men allt sådant hör ju semester till :)

Det jobbiga är ju att det dröjer ett helt år till vi har det såhär härligt tillsammans igen. Om det ens blir det då?