JochP

Jag har alltid ansett mig ha ett bra tålamod och det har jag förvisso än idag, men bara till vissa saker. 

Virka kräver tålamod och virka gör jag ju så mycket jag bara hinner och orkar. 

Sitta och pyssla med små saker- pärla, klippa och klistra tex. tycker jag också är roligt. 

Så saker är ju också en passion jag har men det krävs ju ett stort tålamod och engagemang till att vänta och få se det växa 😊

Där tålamodet tryter är det mesta som gäller datorer. En dator ska fungera och göra som jag vill och tycker för att jag ska vara nöjd. Så är det ju dessvärre inte alltid. Excel är en ren mardröm och likaså de flesta andra program. Tyvärr. Jag har heller inget direkt intresse för att lära mig. Tyvärr igen. 

Sedan kommer vi till barnen. Jag tror jag lyckades föda ut lite av mitt tålamod vid förlossningarna för nu kan jag helt plötsligt explodera utan minsta förvarning. Ibland blir jag förvånad själv hur jäkla fort det kan ske. 

Jag kan bli flyförbannad och nästintill spruta eld när min underbara tvååring har sina "härliga" trotsdagar. Och då är han ju bara ett litet barn! Vilket gör att jag skäms för mina utspel. Men som sagt, jag exploderar och det bara händer.

Likaså när Elsa trilskas vid sövning. De flesta dagar kan jag envist kämpa på i evigheter men vissa dagar kastar jag in handduken redan innan jag ens börjat. 

Peter kan också få sig en känga ibland men själv tycker jag nog det sker mer och mer sällan 😊

Jag har en egen misstanke om att minipillrena jag äter inte bidrar med något positivt gällande detta. Men det är inte enbart det som är felet. Delar av mitt tålamod är tyvärr förlorat 😞