Så kan det gå
Idag är Albin väldigt röd och nära till sårig i båda ögonvråna. Att ständigt vara smetig, tvätta flera gånger om dagen samt att han själv pillar därimellan sätter sina spår.
Inatt vaknade han två gånger och inte kunde öppna ögonen. Likaså efter middagsvilan.
Tio över åtta imorse ringde jag till husläkaren för att höra vad de tycker. Just när rösten säger vilken tid de ska ringa tillbaka börjar både Albin och Elsa härja så jag hörde inte vad hon sa, men det jag tror jag hörde hon sa var att de skulle återkomma sju i eftermiddag och det låter väl inte så realistiskt.
Hur som helst så drar jag upp ringsignalen på högsta för att inte missa om de skulle ringa upp.
Vid halv tio (eller nio, jag minns inte) upptäcker jag att jag ändå har ett missat samtal. Med okänt nummer såklart. Jag min klantskalle hade ju glömt ändra telefonen från ljudlöst efter natten. Smart! Men om det var husläkaren som ringde så tänkte jag att de snart gör ett nytt försök till att nå mig.
Dagen gick och ingen ringde igen.
Vid halv sju nu ikväll ringer okänt nummer igen men när jag svarar så finns ingen i andra änden. Typiskt!
Får väl göra ett nytt försök imorgon.
Elsa tycks iallafall vara bättre i ögonen idag. Alltid något!
Kommentarer
Trackback
