Nu är det igång

Jag är ensam hemma. En väldigt märklig känlsa.  Vetskapen om att Albin är i händerna hos någon annan som vare sig är mina eller Peters gör faktiskt lite ont. Albins och min tid är liksom förbi.....
 
Att bli väckt halvsex imorse var inte det roligaste tycket Albin men efter lite filfrukost och när kläderna var på kändes det bra igen och han blav otålig att komma iväg. "åka åka" gick på repeat. Jag hann iallafall få en puss innan de åkte. 
Hur lämningen gick vet jag inte men jag har inget hört så jag gissar på att det gick galant.
 
Jag har dragit igång en maskintvätt och äter nu frukost framför nyhetsmorgon.
 
 
 
Dagen igår var bra. Tack och lov var min mage inte lika öm och jag var mer rörlig. 
Albin tjatade hela dagen om att "åka". Tydligen var inte vår tur till affären nog för den lille herrn. På morgonen skulle han åka till farmor och äta sedan skulle han bara åka, vart vet jag inte och efter det skulle han åka till "offa"/morfar. Stackarn fick dock stanna hemma resten av dagen ;) 
Vi höll oss inne hela eftermiddagen, det blåste ju så kallt ute. Vi tittade på det sista avsnittet av Saltkråkan som han fick i julklapp så nu önskar han sig resten av Astrid Lindgrens boxarna ;) 
 
Tydligen tog det alldeles för långtid innan pappan kom hem igår och både barn och hund väntade otåligt i hallen. Albin var tom. på väg ut för att möta upp antar jag.
 
 
Tillslut fick han på sig sina "lollor"/stövlar (på fel fot) och blev så stolt att han klampade ut till mig i köket för att visa. Dessvärre klampade han så pass att massvis med torr gammal lera släppte och spreds i både hall och kök och till saken hör att jag dammsög bara en halvtimme innan.... Snacka om bra tajming! ;) 
 
Resten av kvällen var ganska svajig med en trött liten grabb som hade lite svårt att kontrollera sina känslor. Han somnade som en stock innan klockan var slagen sju och sov hela långa natten. 
 
Jag däremot har inte sovit lika gott. Vaknat med äcklig halsbränna flera gånger, varit uppe på toa, drömt massa konstigt om tex. gammla klasskompisar, Per Morberg, en mamma från dagis m.m. Att vakna med begynnande kramp i smalbenen är ingen hit heller. Speciellt inte när det vägrar släppa. Så fort jag slappnade av smög det sig på igen och det enda som hjälpte var att ligga på rygg med böjda ben och trycka ner fötterna i madrassen.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Lilla gumman, du ska bara ta vara på din lediga tid! Läs, vila koppla av. Albin har det bra, annars ringer de efter dig. (men jag kommer ihåg hur det känns) Kramp i benen kommer jag också ihåg. Inte skönt! Det är kul att Albin kan tala om vad han vill nu och han får gärna komma till offa. Lite långt att åka bara. :-)

2014-01-21 @ 12:01:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0