Vi är sedan några timmar tillbaka incheckade på patienthotellet på Danderyd.
Peter snarkar här bredvid som en liten gris och jag ligger med en liten HON (det ni!;) vid bröstet.
Allt har gått bra och vi alla mår fint.
Det tog inte många timmar från det att vi kom in till förlossningen och till att hon var ute. Långsam i starten och snabb i slutet med andra ord.
Helt plötsligt låg hon där mellan benen på mig! :)
Vi har ju varit helt överens om att det skulle bli en liten grabb till och innan vi lyckades samla oss och titta mellan benen så tyckte vi båda att det absolut såg ut som en pojk. Men tji fick vi! ;) Det känns jättekonstigt att säga hon och jag har fortfarande inte riktigt förstått att hon är en hon. Jättekul att ha fått den äran att få en av varje tycker jag :)
Både Peter och jag tyckte hon såg så himla liten ut och när de äntligen kom in med vågen visade sig att hon är en lite mindre tjejja, jämfört med sin storebror. Nu minns jag inte de exakta siffrorna men runt 3500 g och 51 lång (Albin vägde 3880 g och var 52 lång). Och jag som tidigare idag sa: Tänk om vi packat ner alldeles för små kläder till bebisen. Tänk om det är en liten klumpeduns?
Men nu är jag säker på att hon kommer få plats i strl. 50 bodyn och definitivt 56 och slipper åka hem naken :) Än har vi bara introducerat blöja för henne.
Jag vet att jag borde passa på att sova jag med nu när hon ligger nöjd på mitt bröst och sover men jag vågar inte. Tänk om hon slutar andas eller jag råkar kväva henne... Ja nu börjar det orosmomentet om när man ganska nyligen släppt den oron för Albin.
På tal om Albin så kan han ju titulera sig storebror numer! <3
Det var hemskt att åka hemifrån förut och "lämna" honom hemma. Men tack och lov hann vi få honom lite snabbt i säng innan vi drog och det kändes bra att han slapp se oss åka sådär på kvällen. Men han fattade att något var i görningen ändå, det märktes :)
Sötnos vad vi saknar dig redan!!! <3
