JochP

Väl ute tänkte jag vi kunde gå till soptunnan och slänga vår samling av användna blöjor. Lillasyster i vagnen, som fortsatte vara kinkig, och så kunde Albin gå tänkte jag. Vanligtvis vill han ju gå och det är ju inte speciellt långt till soptunnan. Men tji fick jag. Albin som blivit bortskämd med att dras på traktorn nu när vi varit hemma allihopa skulle prompt åka "aktor". Jag kände det att dra vagn, hålla i jycken och putta traktor var lite mer än jag skulle klara av så Albin satt där på sin traktor och surade och hade sig. 

Efter en halv evighet gav han upp och vi började äntligen närma oss något som liknade en promenad till jyckens lycka. 

Då fick Albin för sig att han skulle hålla i kopplet. Det gick ju sådär. När jycken drog iväg lite och Albin tittade åt ett annat håll drattade han ju omkull och katastrofen var ett faktum. Detta hände sisådär fem gånger och varje gång tappade han dessutom kopplet som jag fick springa ikapp och stoppa hunden innan han drog ut på den större vägen. 

Gap och skrik. Trots och gnäll. Det slutade med att jag bar det stora barnet så vi någon gång kom hem. 

Väl hemma byttes den sura Albin mot en glad Albin när farfar föreslog att de skulle greja med veden så de försvann och gjorde det. 

Lillasyster var fortsatt kinkig och ville bara bäras. Jag rotade fram bärselen och där i nöjde hon sig fint och somnade faktiskt medan jag grejade lite.

Jag fixade lunch åt Albin som han nöjt mumsade i sig ute på soliga trappan och lyxade till det med några kex till efterrätt. Sedan bars han in under vilda protester när det var dags för välbehövlig middagsvila. Väl i sängen somnade han på stört och sov typ två timmar.

Även lillasyster somnade i samma veva och sov lika gott hon i vaggan. 

Ett lyckligt slut av en mindre lycklig förmiddag :)