Härliga natt
Elsa bjöd på ännu en tråknatt. Först elvamiljoner napptapp och knorr mellan sju och två och vid tre började det riktiga gnället. Men ett plus var ju att hon låg i sin säng ända till två! Fast vad spelar det för roll när hon ändå vaknat stupikvarten?
Vid tre orkade jag inte längre och slängde fram tuttarna. Hon åt och somnade äntligen ordentligt.
Att låta henne nattäta känns ju som det minsta problemet när hon håller på såhär.
Jag vet inte om det är närhet och trygghet hon känner när hon får nattamma och sedan kan sova gott, för hon visar ju inga tecken på att hon är hungrig egentligen.
Men det var inte vara Elsa som nattstrulade, även Albin drog sitt strå till stacken med att vakna och påkalla uppmärksamhet två eller tre gånger. Fast den biten sköter Peter tack och lov 😊
Inte nog med det! Jycken åkte på magont igår eftermiddag och hela kvällen samt natten har hans mage kurrat jättehögt och han har inte kommit till ro några längre stunder utan vankat av och an.
Av någon anledning blev han väldigt kelen också. Bla. vaknade jag av en blöt nos på kinden och lite senare ville han ligga nära, helst på oss i sängen.
När Peter var uppe vid tre, efter att han sövt om Albin och skåpätit lite kex släppte han ut den oroliga lilla jycken en stund.
På morgonen var det bra igen.
Sen var det jag och mitt knä. Inatt har det molvärkt något fruktansvärt och har jag legat med benet böjt lite fel har det värkt ännu värre.
Det var i torsdagskväll som jag helst plötsligt fick värk i vänstra knät och sedan dess har det fortsatt.
Idag tog jag två panodil på förmiddagen och det kändes lite bättre efter det tack och lov.
Morgonen började vid sex då Albin vaknade när Peter gick upp. Givetvis sov både jag och Elsa som två små grisar då. Men inte så länge till efter att ångvälten Albin började härja.
Vi satte på Pippi och låg kvar ett tag i sängen. Men Albin blir så överexalterad och gosar, klappar och myser med Elsa alldeles för hårt och det slutar med att jag blir förbannad när han inte lyssnar på mig trots artonhundra tillsägelser.
Att börja dagen med tjat, gnabb och bråk innan man ens klivit upp ur sängen är för mig = det tråkigaste och sämsta sättet att börja dagen på. Tårarna var nära hela förmiddagen. Både av sömn och tålamodsbrist samt jävla knävärk.
Men nu är kvällen (äntligen) kommen och vi alla har överlevt dagen.
Turligt nog 😊
Om några timmar drar vi troligtvis igång ännu en knorrig, bökig och stökig natt....
Kommentarer
Trackback
