Goda vänners sällskap

I eftermiddags lämnade jag kvar Elsa här hemma hos mormor och tog med mig Albin in mot stan. Honom lämnade jag över till mostern och onkeln och styrde vidare in till stan där jag mötte upp Micke. Vi tog en runda på stan innan vi satte oss på ett trevligt ställe och inväntade Therese. När hon väl kom  beställde vi in mat och hade det trevligt. Fan vad kul och mysigt det är när vi kan träffas såhär. På tok för sällan dock 😞 Men när vi väl gör det så är det som om vi sågs igår, trots att det kanske gått över ett halvår sedan sist. Det är för mig sann vänskap och jag är så glad att vi lärde känna varandra under gymnasietiden och därefter lyckats hålla ihop. Vissa perioder och år väldigt sporadiskt men man vet att dom alltid finns där <3
Vi satt och snackade skit ett par timmar innan vi tillslut motvilligt fick bryta upp framåt åtta.

Detta är väl typ första gången jag lämnar bort barnen och åker iväg på något helt själv, förutom någon enstaka gång till affären. 
Jag tog tillfället i akt och sminkade mig ordentligt och klädde mig helt oamningsvänligt 😊 Och jag blir lika förvånad varje gång att jag har fått så långt hår! Det syns ju liksom inte när jag av praktiska skäl alltid annars slafsar upp det i en svans. 



Albin hade undertiden lekt sig svettig och trött på Busfabriken. Mostern och onkeln var helt slut även dom och ont i rumpan av allt rutschkaneåkande hade dom också 😊 
Tre pannkakor hade han tryckt i sig snabbt som attan för att hinna iväg och leka igen. 

Elsa hade haft det lugnt och skönt här hemma och passat på att tupplura lite. 


Jag fick rapport om att ingen av barnen lyckats somna när klockan var åtta. Eller Elsa hade somnat men vaknat efter typ en kvart igen.
Så när jag stegade in här hemma vid nio var jag beredd på att försöka skapa reda i oredan 😉 Men tro det eller ej! Båda barnen hade lyckats somna! Albin låg uppe på sin "drass"/madrass och snarkade och morfarn hade lyckats vagga Elsa till sömns i vagnen. Bra och snabbt jobbat! 
Dock vaknade Elsa igen efter knappt en halvtimme men ändå 😊 Jag ammade henne och sövde sedan om henne i sin säng och innan tio sov hon igen. 

Detta kanske betyder att vi får lite sovmorgon imorgon? Fast först ska vi ta oss igenom natten. Den vet man aldrig hur den blir 😉



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0