Konsekvensen av vakenhet

Albin har inte sovit någon middag på hela helgen och det satte sina spår nu på sena eftermiddagen.
Han var hopplös! Lyssnade inte, sprang runt, åt ingen middag, satt inte ens med vid bordet, spottade mat och var bara så dryg!!! 
Vad vi än sa och gjorde nonchalerades. Tillslut rann det över för oss och han stoppades i säng (något vi vill undvika eftersom vi snart ska byta ut spjälsängen). Han fortsatte leva loppan genom att ligga och skrika i högan sky. 
Efter en evighet lugnade han äntligen ner sig och fick komma ut till oss en stund innan läggdags. 
Det tog sisådär fem minuter innan gnället och skriket var igång igen. Han ville ha äppeljuice, det fick han inte men väldigt gärna vatten. Inte bra enligt honom. Sedan fick han för sig att han skulle ha chips. Det kunde han ju bara fetglömma efter sitt beteende.
Han samlade sig tillslut och vi satt en stund och tittade på Bompa innan det var god natt.


Ja herregud vad han kan! Han är så dryg och nonchalerar oss fullständigt när han blir såhär. Han lyssnar inte på något och bara skrattar oss rakt upp i ansiktet eller vänder på klacken och går och spelar döv. 


Är treårstrotsen värre tro? Hujja! Jag vill inte veta! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0