JochP

Det var Åke och när han fick syn på oss blev han glad och slog följe.

Vi gick förbi hemma hos honom och jag sa åt honom att gå hem. Men det ville inte Åke alls.

Vi gick ner och vände på vårt vanliga ställe och så gjorde även Åke. Jag befarade att han nog skulle följa med oss ända hem om han fick, så när vi passerade hans hus igen gick jag in och knackade på. Ingen som öppnade, bilen stod där så jag visste iallafall att någon var hemma. 

Vi fortsatte hemåt och Åke tassade glatt med. 

När vi var vid våra soptunnor ringer jag Peter och frågar vad jag ska göra? Jag vill inte ha med mig hunden hem, då kanske han smiter iväg just till oss fler gånger hädan efter och så tyckte jag det var otäckt att han springer lös på vägen där många faktiskt kör som idioter och stora timmerbilar åker fram och tillbaka nästan dagligen.

Peter tycker jag ska ringa Polisen. Det är inte första gången Åke är ute på vift och ägaren har fått flera tillsägningar från flera olika tidigare men ändå låter han hunden vara lös.

Det slutar iallafall med att Peter ska ringa Polisen och eventuellt komma hem och hämta hunden så han tycker jag ska stänga in honom i garaget tills dess. Det sistnämnda var jag inte så förtjust i men som tur var så var farfar hemma och han kopplade fast hunden i garaget istället. Och där stod den stackarn och grät och skällde.

Polisen hade inget intresse av att hjälpa till så Peter ringde ägaren istället.

En stund senare åker ägaren förbi här och letar efter hunden. På tillbakavägen stannar han och frågar om det är här hans hund finns. Farfar tar diskussionen och påpekar att hunden inte ska vara lös.

- Den rackarn rymde, hörde jag ägaren påstå.

Skitsnack! 

Hursomhelst blev vi av med hunden. För denna gång.

Jag börjar tänka i banorna att stackars Åke inte kanske trivs hemma. Att hussen inte är snäll mot honom. 

Men förhoppningsvis är det "bara" så att Åke är en busig hund och vill ut på äventyr. Hoppas det! För Åke är väldigt fin och snäll faktiskt.

Hans husse däremot verkar ju vara en stor trög idiot!