Dan före dopparedagen
Fy vilken pina att höra väckarklockan sex imorse igen!
Kulorna eller bollarna som Albin sa spriddes ut hyfsat bra faktiskt, men några fick det trångt 😉
- Nu ska vi klä på granen! Ylade Albin glatt 😊
Jag hade trängts med två barn på min halva av sängen nästan hela natten.
Barnen sov som grisar även när både min och Peters klocka ringde om och om igen.
Farfar kom in vid halv sju och det visade sig att han blivit sjuk under natten. Elsa hade varit snäll och delat med sig 😉 Turligt nog anslöt ju även farmor framåt sju. Hon var fortfarande frisk!
Jag har kört två jobbpass idag tillsammans med min ena chef. Kul att ha lite sällskap ibland.
Vi var färdiga lite efter ett och jag var äntligen hemma vid två!
När jag fick se hur Elsas ögon såg ut höll jag som sagt på att börja gråta 😔 Helt röda och svullna med tårar rinnande hela tiden blandat med var. Fy!
Och så näsan som rinner som en öppen kran.
Men trots allt är hon vid gott mod ❤️
Albins förkylning är i stort sett förbi.
Vi drog igång städning här hemma (jag som redan dammsugit i typ fyra timmar) och plockade in granen.
Mormor och morfar anlände äntligen vid tre och Albin blev tokglad. Äntligen, sa han! 😊 Vi städade klart och åt mat. Klädde granen och julbadade barn.
Albin somnade gott lite efter sju, men Elsa knorrade titt som tätt och vid nio hade hon fått nog. Hon fick komma upp till oss och har ingen brådska än med att lägga sig igen...
Vi är däremot suuuuupertrötta!
Kommentarer
Trackback
