JochP

När jag hämtat barnen på dagis pratade jag nonstop med dem för att inte känna tröttheten och när vi äntligen var hemma kom huvudvärken smygandes. 

Båda barnen hoppade i säng utan invändningar och jag också efter att jag snabbt slängt i mig lite lunch.

Det var så fantastiskt skönt att få sluta ögonen och försvinna bort. Fem minuter senare vaknar jag av att Albin sitter ute på toan och behöver hjälp. Typiskt! 

För att slippa sura miner och tjat tog jag med honom in till vår säng och satte igång en film. Jag la mig bredvid och fick äntligen blunda igen. Huvudet dunkade ännu värre så jag var tvungen att gå upp igen för att ta en tablett.

Sedan låg jag och slumrade så gott det gick medan Albin låg bredvid med myror i benen och stundvis tyckte filmen var läskig. 

En timme senare vaknar Elsa och jag måste verkligen kämpa för att vakna till liv och kunna hålla ögonen öppna. Huvudet dunkar lika illa än.

Albin tjatar och tjatar och mellis så jag håller på att bli tokig.

Ute vid köksbordet sitter båda två och ylar som fågelungar medan jag snabbt försöker bre varsit kex med mjukost och samtidigt hålla i mitt huvud som nästan gått isär. Tårarna var när att komma och jag var väldigt nära att ringa till Peter och be honom komma hem som ett skott.

Men när jag äntligen druckit två klunkar kaffe släpper både huvudvärken och tröttheten ganska snabbt till en mer hanterlignivå. Tjoho! 😊

Klockan var då halv fyra och jag drack mitt första kaffe för dagen. Jag har känt att magkatarren lurar runt hörnet så jag tänkte försöka vara snäll mot magen och i första hand minska på kaffeintaget. (Inte för att jag dricker kopiösa mängder men ändå)

Resten av eftermiddagen kände jag mig helt groggy och var fortsatt trött. Albin bjöd mig på medicin han kokat ihop som skulle vara bra mot huvudvärken ❤️

Jag satt i sittpuffen i nästan två timmar och pallade inte flytta mig. Jag tror det var första gången i historien som Peter kommer hem från jobbet och ingen middag var ens påbörjad och jag avsäger mig den biten helt.

Han kokade ihop en korvstroganoff som fick högsta betyg av Albin. Han borde laga middagen oftare med andra ord! 

Tröttheten berodde nog inte enbart av kaffebristen utan också av sömnbristen de sista nätterna. Våra barn håller på och stökar och håller oss vakna! 

Elsa vaknar och vill inte ligga kvar i sin säng och Albin vaknar också och kommer insmygandes till oss och resten av natten är det trångt och barnen ligger mest och snurrar runt utan att somna om ordentligt igen. 

Både jag och Peter har frågat Albin varför han inte kan sova om nätterna längre och vi får samma svar båda två varje gång. 

- För jag får ont i ryggen i min säng när den inte har några stödben. Jag vill faktiskt ha stödben på min säng! Säger han.

Haha! Hans resårmadrass står ju direkt på golvet och nu har han fått för sig att han vill ha ben på den. 

Sagt och gjort! Pappan skruvade dit ben ikväll och nu har grabben lovat att han ska sova hela natten i sin egna höga säng. 

Jo jo, vi får väl se 😉 Jag väntar mest på att höra ett duns när han trillar ur sängen.