Vi har tjafsat endel idag jag och den lille herrn.
Jag har just ställt klockan för ringning 05.30 imorgon! Jag får rysningar!
Massa snö har det kommit och det har väl snöat konstant i typ fyra dagar nu.
Ganska snart efter att vi var hemma igen efter pulkarundan vaknade djävulen igen. Det blir så när man inte vilar middag. Jag var tvungen att gå in för att börja med middagen och jag försökte få Albin till att följa med mig in eller gå ner till farfar. Inget dög. Han låg i snön i sandlådan och sprattlade av ilska och frustration. Jag gav upp, tog honom under armen och gick in. Slängde in honom på rummet med uppmaning om att lugna ner sig med att läsa en bok. Det slutade med att han la sig på sängen och somnade.
Idag har jag och Albin varit rejält i luven på varandra ett par gånger. Suck!
Men dagen började iallafall lugnt och fint. Albin kom in till mig och Elsa framåt åtta och kröp ner hos oss. Faktiskt att han kunde låta bli att pilla på Elsa så hon vaknade! Vi låg kvar och drog oss till nästan halv nio. Skönt och mysigt.
Efter alla morgonbestyr var det dags att gå ut med jycken och försöka få med sig Albin ut. Vi kom ut ganska lätt men därefter vaknade djävulen. Han skulle absolut inte följa med mig på en liten runda med hunden. Jag försökte med allt för att lura med honom men han skulle bestämt sitta kvar i sandlådan på grävskopan och gräva sand. Lämna honom där själv vågar jag inte. Jag litar inte på att han stannar kvar där och han skulle hinna långt om han gav sig iväg även om jag bara tog kortaste möjliga runda med hunden.
Efter många diskussioner kunde han gå med på att följa med om han drogs i skrindan. Men dessvärre är jag ingen superhjältemamma med fyra armar. Inte en chans att jag skulle fixa att dra Elsa i vagnen som ville sova, dra Albin i skrindan, hålla i hundkopplet och samtidigt pulsa fram i över en decimeters snö.
Jag fick istället släpa och dra med Albin första biten medan han skrek, slängde sig platt på backen och med tårar som sprutade. I sådana här lägen önskar man att vi haft en syskonvagn där jag kunnat bädda ner Elsa och spänna fast Albin i och bara gå. Den vi har (som vi nog ska försöka sälja) kan ju tyvärr inte Elsa ligga och sova i nu när hon är så stor. Det går ju bara att ha två sittande barn i den. Men när vi kommit halvvägs blev humöret det motsatta. Han skrattade och nästan sprang. När vi var tillbaka hemma skottade vi och grävde lite snö i sandlådan innan vi gick in och tittade på film.
Elsa sov hur gott som helst i nästan tre timmar i vagnen ute på trappan.
Jag försökte få Albin att vila middag efter lunchen men det ville inte han. Han höll sig iallafall en stund inne på sitt rum.
Efter mellis tog vi oss ut igen. Denna gång kom vi i konflikt redan innan vi hunnit ut. All påklädning av ytterkläder tar ju musten ur en och eftersom Albin inte har det minsta intresse av att gå ut har han ju inte heller någon motivation till att klä på sig själv. Nog kan han om han vill, men som sagt, han vill inte. Punkt. Men faktiskt att han iallafall reagerade när jag tillslut röt i till honom när. Tidigare har han ju nonchalerat det fullständigt. Tyvärr glömde han bort sig fort och hann klämma Elsas små fingrar i en låda i byrån innan vi kom ut.
Vi åkte pulkatåg och det uppskattas av dem båda. Elsa är så söt och sitter och gungar framochtillbaka i pulkan, precis som att hon tycker det går för långsamt och vill försöka öka farten 😊
Albin fick för sig att han var tvungen att åka baklänges för att kunna hålla koll på syrran
Ganska snart efter att vi var hemma igen efter pulkarundan vaknade djävulen igen. Det blir så när man inte vilar middag. Jag var tvungen att gå in för att börja med middagen och jag försökte få Albin till att följa med mig in eller gå ner till farfar. Inget dög. Han låg i snön i sandlådan och sprattlade av ilska och frustration. Jag gav upp, tog honom under armen och gick in. Slängde in honom på rummet med uppmaning om att lugna ner sig med att läsa en bok. Det slutade med att han la sig på sängen och somnade.
Pappan kom hem och försökte få liv i den lille surbullen men det var svårt. Komma ut till matbordet skulle han INTE. Men när han väl åt en sked och kände att det faktiskt smakade gott åt han faktiskt upp hela portionen och humöret blev mycket bättre 😊
Givetvis hade han svårt att somna vid nattningen pga. den sena tuppluren. Det dröjde till efter åtta innan han väl sov.
Elsa somnade ganska lätt vid nattningen och behövdes "bara" sövas om två gånger fram till nio men därefter var loppet kört. Hon skulle inte sova själv mera. Pappan bäddade ner sig med henne vid tio och nu ska jag göra detsamma. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
