Igår

Igår var barnen hemma med farfar på förmiddagen medan jag var iväg och jobbade några timmar. Jisses vad slut jag blev! Men jag klarade det 😊
Jag var hemma till tolv och Elsa låg redan i säng. Dom hade varit ute på förmiddagen, lagat lasagne till lunch och lekt massvis. 
Albin och jag la oss på soffan och kollade film. Ingen idé att försöka få honom att ligga i sängen och vila, vi blir bara arga på varandra. 

Efter middagen gick vi ut på promenad i mörkret och lyste med ficklampor. Så spännande 😉

In, barnen duschade, tittade bompa och dök i säng. 
Elsa är så otroligt duktig att somna om kvällarna nu! Vi säger godnatt, lägger ner henne i sin säng inne på sitt rum, ger flaskan med välling och sedan sköter hon resten själv. Jag tror inte hon sagt ett pip en endaste kväll denna vecka efter hon tömt flaskan, utan bara stoppat in nappen, lagt sig tillrätta och somnat. Såååå duktig! ❤️ Under natten kan hon pipa några gånger men oftast är det bara i sömnen och vi behöver inte ens gå in till henne. Dessutom kan hon sova lite längre på mornarna nu. Tidigare, när hon delade sovrum med oss vaknade hon ju i samma sekund som pappan stack tån utanför täcket och gick upp. Nu kan hon sova sig igenom väckarklockor, toalettdörren som öppnas och stängs, slammer ute i köket och en morgonpratglad storebror. 


Dessvärre blev natten lite mer händelserik.
Elsa vaknade vid fyratiden och kunde inte somna om. Efter att jag gjort några halvhjärtade försök till att få henne somna om inne hos sig gav jag upp och tog med henne in till oss. 
Vi hinner bara lägga oss tillrätta innan Albin kommer insmygande också. 
- Det är fredag idag. Säger han och syftar då på att det ska bli fredagsgott.
- Ja det är fredag men det är fortfarande mitt i natten. Gå in och lägg dig igen! Beordrade mamman.
Ordern lyds inte. Mamman ruskar liv i pappan och ber om hjälp. Han tar med sig Albin in till hans säng och bäddar ner dem båda. Det blåser nämligen ute och Albin tycker ju ljudet av det är obehagligt. 
Elsa är piggelin och har svårt att komma till ro. Hon drar mamman i öronen och sticker fingrarna i både ögon och mun. 
Efter fem lägger sig äntligen lugnet igen. Fyrtio minuter senare ringer väckarklockan. Dags för jobb! Gäsp! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0