I lördags
Det var äntligen dags för flygdagarna i Linköping! Barnen har väntat på denna dag sedan i våras och varje gång vi sagt vi ska åka någonstans på utflykt har de i kör ylat: ska vi åka och titta på flygplan!?!?
Det har varit en lång väntan med andra ord och nu när det äntligen var dags mådde ingen av dem helt bra 😔
Albin började ju snora natten till fredagen och natten till lördagen började han kruppa. Men det var väldigt lindrigt och han märkte det knappt själv.
Elsa la beslag på nästan alla "mojsars"/morfars inlagda gurkor vid frukosten. Hon tyckte dom var väldigt goda 😊
Vi var på plats vid flygfältet på Malmen vid 10-tiden och det var redan galet mycket folk. Turligt nog var de gigantiska parkeringarna välorganiserade och soldater ståendes ute i rondeller och korsningar för att undvika kaos.
Ett flygfält är stort! och det var en bra bit att gå från bilen bort till utställningsområdet. Man fick gå ett par kilometer längs ett motionsspår i skogen med ett underlag av grus och bark och det var bitvis omöjligt att dra vagnen med ståbräda. Albin fick alltså motvilligt gå bitvis och han var ju redan innan trött och gnällig. Vi kom fram tillslut!
Det var flyguppvisningar på löpandeband och med andra ord alltid något att titta på. Både gamla och nya av försvarets flygplan. Och på marken fanns både flygplan, helikoptrar och andra fordon uppställda.
Och galet mycket folk! Tack och lov var det bara på vissa ställen det var trångt, annars var alla så utspridda.
Elsa som tycker att höga ljud kan vara lite otäckt gömde ansiktet till en början när flygplanen lät som värst ❤️
Albin var loj och nästintill helt likgiltig åt allt. Han ville helst bara sitta i vagnen och sa inte många ord i onödan.
Elsa var turligt nog desto piggare och gick gärna och intresserade sig för helikoptrarna som stod uppställda.
Efter några timmar på plats och när Elsas behov av tupplur gjorde sig påmind samt våra magar kurrade bestämde vi oss för att åka hemåt. Köerna till matförsäljningarna var enorma så det var inte att tänka på att ställa sig i dem. Vi hade med oss varsin macka och banan som tur var!
Det tog oss nästan en timme att ta oss tillbaka till bilen. Samma eländiga stig i skogen att kämpa sig igenom och två ännu tröttare och griniga barn att tampas med.
Dagen blev ändå okej. Men med friska barn hade det blivit ännu bättre ❤️
