16-18.de December

Fredag 16.de

Barnen var hemma med farmor och farfar som vanligt.
Jag kom hem framåt 12-tiden. Albin var fortfarande loj. Han somnade ju på mitt bröst när vi låg och slappade på soffan ❤️ INTE likt en frisk Albin.

Peter var iväg på julbord och övernattning med jobbet så honom såg vi inte skymten av. Vi fick klara oss själva. Och det gjorde vi bra! Barnen skötte sig fint och vi åt Tacomiddag och ostbågar till bompan.
När barnen somnat tog jag fram min stora godispåse och tittade på På spåret. Farfar hjälpte mig med kvällspinken av hundarna.
Jag kände mig så trygg hela natten med två vakthundar i sängen 😊❤️


Lördag 17.de

Vi vaknade upp allihopa i min säng, redan innan 07 om jag minns rätt.
Framåt 10 kom farfar in och passade barnen medan jag åkte för att hämta Peter.
Det var en väääääldigt sliten karlslok jag fick med mig hem.
Han sov större delen av dagen och var bara uppe på benen korta stunder. Suck!

Jag och barnen sysselsatte oss med att julpynta lite bla. Änglaspelet monterades. Oj vilken häftig pryl tyckte barnen! Ängeln uppepå var mamman och de andra änglabarn, enligt Elsa ❤️
Albin slog in Elsas julklappar, med mycket kärlek och omsorg ❤️
Vi gick också ut en runda med jyckarna. Men det var mest bara tjat och gnäll...

Söndag 18.de

Eftersom Peter låg till sängs hela lördagen så var det självklart att jag fick sovmorgon 😉 Jag var nog inte uppe innan 10.
Förmiddagen ägnades åt städning. Jag tog med jyckarna på långpromenad i solskenet ❤️ Och på eftermiddagen gick vi ut och högg ner vår gran vi tittade ut någon vecka tidigare.

På kvällen kom Veras matte och lillhusse och hämtade henne. Det var tråkigt 😔 Barnen tycker det är jättekul att vara hundvakt. Man tänker ju att de inte skulle bry sig något speciellt eftersom vi har hund själva, men de är väldigt engagerade.
Albin var mycket rättvis alla dagar Vera var här. Om han klappade och gullade med Vera så var han väldigt noggrann med att gulla med Nico också. Samt tala om för honom att han är hans hund ❤️
Och Elsa kallade Vera för "Dudi"/Rudi, som Jessicas hund. Jag förstår att hon blandar ihop dem för de är lika tokiga och busiga båda två 😊

Sedan dess har ungarna pratat om Vera massa gånger och längtar efter henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0