Så himla duktig tjej! ❤️

Nu måste jag ju berätta hur himla duktig vår lillstumpa är! ❤️

Förra lördagen, när vi satt i bilen påväg in till gympan så berättade pappan att han sett ett par styckna rådjur gåendes uppe i backen borta på skogsvägen när han var och slängde soporna efter frukosten.
- De kanske var och letade efter fler nappar till sina ungar. Kommer du ihåg Albin att du lämnade dina nappar till dom där?
- Ja det gör jag! Sa Albin.
- Men Elsa! Ska inte du gå och lämna dina nappar till rådjurbäbisarna då? Vi kan ju göra det i eftermiddag när vi kommer hem. Föreslog jag.
Elsa satt helt tyst där bak i bilen men jag tror jag hörde ett litet svagt "mmm".

Pappan har vi flertal tillfällen föreslagit att det är dags att hon ger bort sina nappar, bla. till rådjuren eller tomten. Men nä! Elsa har avfärdat det väldigt bestämt.

Vi har ju tidigt lärt båda barnen att nappen bara används i sängen när man ska sova. Eller ev. i bilen. Det har accepterats och har aldrig varit några problem.
Elsa har inte ens haft en nödnapp liggandes i väskan på dagis om det skulle bli en krissituation.
Men de sista veckorna har hon blivit väldigt nappig och ofta smugit in till sängen och fiskat fram en napp och stoppat in i munnen titt som tätt, alla tider på dygnet.

Egentligen känner jag ingen jättepanik över att hon bör sluta. Planen har ju alltid varit att hon ska vara nappfri innan 3 års dagen (precis som Albin) och dit är det ju lång tid kvar och jag hade inga större förhoppningar om att hon skulle gå med på det i lördags, men efter eftermiddagsfikan så sa vi helt enkelt:
- Hämta dina nappar nu då så går vi ut till skogen och lämnar dom till rådjursbebisarna.
Ni må tro att vi blev paffa när hon gick in på sitt rum och hämtade 3 nappar, utan minsta protest ❤️
Vi skyndade att klä på oss och komma ut så hon inte skulle hinna ångra sig 😉

Förväntans fulla knatade vi iväg hela familjen ut i skogen och hamnade vid samma träd som Albin lämnade bort sina nappar.
Elsa hängde själv upp sina nappar på en gren och sa "hejdå" ❤️

Så otroligt starkt och duktigt gjort av henne ❤️
Brorsan var givetvis med som stöd

Vi vinkade och gick tillbaka hem.
Jag hörde att Elsa satt i skrindan och upprepade "hejdå mapparna" flera gånger för sig själv på tillbaka vägen men hon visade ingen ånger.

Och efter det har hon inte nämt ordet "mapp"/napp!
Kan ni förstå!? Hur kan hon vara så cool?

Vi hade ju ställt in oss på en kväll med en långdragen och ledsam nattning av lilla damen men så blev det inte.
Hennes middagstupplur för dagen hade bara bestått av en 5 minuters powernap i bilen hem från gympan så hon var redigt trött på kvällen. Och det underlättade nog.
Vanligtvis somnar hon själv efter vi läst godnatt bok men denna kväll krävdes en liiiten stunds handhållning med pappa för att somna ❤️ Men inte ett endaste ord eller gnäll om "mapp".
Jag är fruktansvärt imponerad!

Och hon sov så gott hela natten ❤️



På söndagen var vi upp till skogen igen för återbesök och se om napparna var borta.
Det var dom!!!

Trots snöstorm var det en glad tjejja ❤️

Vår lillstumpa är en stor tjej nu!
Eller "stor pojke" som hon själv kallar sig 😉❤️



Och sedan dess har det gått lika bra. Det är precis som om napparna aldrig existerat i hennes liv. Fascinerande hur smidigt det kan gå.


Kommentarer
Postat av: Mormor

Vilken duktig tjej. Bra gjort Elsa <3

2016-12-03 @ 08:51:01
Postat av: Syrran/moster

Heja Elsa, duktiga stora tjejan

2016-12-04 @ 11:24:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0