JochP -

Tisdag med chockuppvakning

Dagen började inte optimalt. Jag försov mig. Ganska rejält. Jag vaknade tjugominuter efter när jag vanligtvis redan är på jobbet. Men det gick bra ändå! 😊

Jag hade skitsvårt att somna kvällen innan. Vi hade ju liksom ändrat dygnsrytmen efter julledigheten.

Jag la mig innan 23 men det dröjde nog till framåt 02.30 innan jag lyckades somna. Peter la sig en timme efter mig men somnade före och låg och pustsnarkade. Jag blev kissnödig och var tvungen att gå upp. Elsa börjar knorra och slutar inte förän jag var in till henne och stoppade in nappen och la på henne täcket. Albin vaknar och kommer in till oss. Han går på toa och jag försöker få honom att lägga sig i sin säng igen men jag misslyckas. Efter ett tag får han växtvärk i ena benet och gnäller och kan inte ligga stilla. Sedan någon gång lugnar allt ner sig och tom. jag somnar.

05.40 och 06.00 hade jag satt alarm på och jag minns att jag stängde av/snoozade en gång, inget annat minns jag. Sedan väcks jag av att Elsa börjar vakna inne hos sig och innan jag ens hunnit öppna ögonen vet jag att jag försovit mig. 07.25 visade klockan! Och jag som börjar jobba 07.00!

Jag flög upp ur sängen och började göra mig iordning. En timme efter chockuppstigningen var jag på jobbet.

När jag kom runt 13 möttes jag av våffellunch!

Albin har bett om våfflor i ett par månader men av någon underlig orsak är vårt våffeljärn spårlöst borta. Vi har letat utan resultat och sedan har jag tänkt att det kommer fram helt plötsligt. Men icke! Märkligt nog använde vi det några månader innan vi upptäckte att det var borta, så någonstans här hemma finns det. Och eftersom järnet var använt bara några få gånger så blev jag för snål till att köpa ett nytt, ifall det "gamla" behagade komma fram men nu fick jag ett nytt av Peter i julklapp. Så Albin kunde äntligen få sina våfflor.

Dock blev det väldigt få av smeten vi hade så vi blev alla lite griniga över att inte kunna äta tills vi fick nog.

Jag var helt galet trött resten av dagen.

Barnen var också slitna och sov faktiskt middag båda två. Utan protester.

Sedan hände det inte så mycket mer här denna dag.

Nattningarna av barnen var långdragna. Ändå väckte vi dem båda två från tupplurarna på eftermiddagen men det hjälptes inte.

Elsa vrålade i högan sky när hon stoppades i säng och ville inte vara själv.

Albin var upp från sängen och ut ut rummet minst sjuhundra gånger innan han tillslut somnade efter 21.

Jag och Peter såg nya Beck när det blev lugnt här i huset.