Kolmården dag 1
06.30 i söndags morse rullade vi och vårt ekipage hemifrån. Två flugor i vårt sovrum väckte oss redan vid femtiden, så ingen risk för försovning. Och barnen väcktes på bra humör för ovanlighetensskull! De var spända inför stundande resa och fortfarande ovetandes om vart vi skulle.
Tyvärr hann vi inte längre än några få mil innan Peter utbrister:
Och Peter lyckades skära sig på rutan och nästan orsaka blodbad också.
Området var mycket mindre och kompaktare än vad jag trott men barnen var sååå nöjda att vara där!
Elsa däremot var full av energi och som sagt inte skygg för något. Hon var väldigt intresserad av alla djur och när vi åkte Safarilinbanan satt hon inte stilla många minutrar.
Under kvällen fick vi besök. Mormor, morfar, moster, onkel, mormor Siv, moster Helen och Nichlas kommer "förbi" för en fika. Samt att hälsa på oss och inspektera vår (otursdrabbade) husvagn. Regnet kom också på besök men vi slapp åskan och skyfallet de varnade för.
Vi släppte av hunden på vägen hos farmor.
Tyvärr hann vi inte längre än några få mil innan Peter utbrister:
- FAN! Fönstret på vagnen hänger ju löst och fladdrar!!!
Mitt ute på motorvägen med 2+1 filer. Han saktade ner och körde skitsakta (jättepopulärt av de bakom troligtvis 😉) till första bästa avfart.
Vi har sett att en ruta varit lite knas men inte lyckats klura ut hur. Men nu fick vi veta. Ytterrutan hade börjat släppa från innerrutan. Kul om fönstret slitits bort av fartvinden....
Rutan lappades och lagades med en rulle eltape
I samma veva inser vi att lyset på vagnen inte fungerar som det ska. Blinkersen blinkar lite hur den vill och när man bromsade slocknade alla andra lampor. Glapp kontakt. Vi åkte ett par mil till och stannade igen på första bästa mack för inköp av kontraktspray till eluttaget.
Vi åker vidare och hoppas att vi slipper regn eftersom det tejpade fönstret inte sluter helt tätt. Men givetvis möter vi regnet och åker i det hela vägen.
Två timmar efter avresa hemifrån, dubbel så lång tid som det borde ta, har vi äntligen tagit oss igenom Stockholm. Tack och lov hade köerna vid trasiga Södertäljebron inte hunnit bildats när vi svischade förbi!
Barnen började knorra och undra när vi var framme redan i Södertälje.
Albin är ovanligt gnällig och sammanbiten och säger att han fått ont i magen. Vi tänker att det är nervositet och för att lugna honom något så tar jag fram reklambroschyren från Kolmården som han studerat i flera månader och berättar att det är dit vi är påväg. Båda barnen blir glada och lugnar sig en stund. Ända tills Elsa lyckas riva sönder broschyren...
De sista milen var väldigt högljudda och mest var det Elsa som stod för de tonerna.
10.30 parkerar vi äntligen utanför parken! Och då slutade regna också! Albin var riktigt sammanbiten och tystlåten.
De väljer att vi ska gå och hälsa på Bamse först!
Vi hälsade på inne hos Bamse och knackade på hos Lilleskutt flera gånger men där var det stängt och låst. Albin knackade lite försynt och gömde sig bakom pappa. Haha! Elsa som annars är inne i en väldigt blygperiod var istället pang på allt och inte rädd för något.
Vi åkte karuseller. Bamses bil, skalmans ballonger, Bamses båt Viktoria och grabbarna åkte även godiståget/berg och dalbanan.
Båten tyckte Elsa var lite otäck och ville inte åka mer än en gång 😉 Godiståget ville hon också absolut åka men tyvärr var hon två centimeter för kort. Det var med skrikprotester jag fick bära henne ur kön.
Albin tyckte också den gick lite för fort och nöjde sig med att åka en gång.
Lagom när vi blev sugna på matsäck så satte Tårttjuvteatern igång så vi tog plats där och åt och tittade på teater. Helt perfekt! Barnen tyckte den var jättebra och tom. Elsa satt hysat stilla och hängde med i handlingen.
Efter föreställningen kom Bamse tillbaka ut på scenen och alla barn som ville och vågade fick krama honom. Albin ville inte alls men Elsa ville. Hon och jag ställde oss i kön och både jag och Peter tappade våra hakor när hon faktiskt vågade gå fram och krama Bamse! Hon som helst bara vill sjunka genom jorden när hon träffar folk hon inte riktigt känner eller träffar ofta.
Riktigt tuff tjej med andra ord! ❤️
Albin var som sagt väldigt sammanbiten och tyst. Vi tänkte det var resfebern och spänningen över allt. Efter ett par timmar, när vi lämnar Bamses värld och börjar gå runt parken börjar han istället gnälla och orkade inte gå och frös.
Sluta gnäll och ha kul nu! Röt vi i åt honom flera gånger.
Efter en stund inser vi att han nog inte är helt kry. Han fortsätter frysa och han känns varm. Han bäddar ner sig i vagnen under pappas tröja och jacka och fryser ändå. Stackare ❤️
Elsa däremot var full av energi och som sagt inte skygg för något. Hon var väldigt intresserad av alla djur och när vi åkte Safarilinbanan satt hon inte stilla många minutrar.
Albin satt i mitt knä och brydde sig föga om vad vi såg. Han hann tom. slumra till i knät på mig och när vi åkt färdigt la han sig i vagnen igen och somnade som en stock. Han sov sig igenom de resterande timmarna vi gick runt i parken. Men Elsa gick och gick och gick. Ibland stod hon på brädan en liten stund.
Vid 16-tiden lämnar vi parken och äter lite mat innan vi åker vidare mot campingen.
Albin fortsatte sova men hann vakna till när vi nästan ätit färdigt. Han ville inte ha något och försökte intala både sig själv och oss att han mådde bra och var frisk efter tuppluren ❤️
På campingen går allt väldigt smidigt att ställa upp oss. Förutom att Peter inser att ena stödbenet bak är typ helt löst.
Albin gjorde några tappra försök till att hjälpa till men hade inga krafter alls. En risifrutti lyckades han iallafall äta upp innan han ger upp och bäddar ner sig i sängen och somnar gott. Han tempade 38,8. Stackare ❤️
Albin sov mest men hann vara lite social när Alvedonen gett verkan.
Elsa höll igång för de båda istället 😉
Det tog knappt en kvart efter att våra gäster åkt hem och barnen sov.
Trodde vi. Albin som sovit massa redan hade svårt att somna igen men låg helt utslagen och knäpptyst uppe i sin koj. Tillslut fick han komma bort till oss i vår säng och kolla lite tv. Då hade han piggat på sig så pass att han tom. åt en hel del melon. Strax efter höll han nästan på att kräkas men det slapp vi tack och lov!
Vi sov gott alla fyra hela natten ❤️ Helt slut var vi efter alla äventyr och intryck under dagen. Och alla tråkigheter 😔 Men det blev ändå väldigt bra trots allt! Och fast att fönstret ej var helt tätt och att vi åkte i regn så läckte det inte in något. Skönt!
Kommentarer
Trackback
