Nattelände

Efter att barnen varit influensasjuka för typ en månad sedan så blev de jätteduktiga att sova hela nätterna i sina egna sängar. Iallafall ett tag...

Förra veckan var en katastrof nattetid. Nästan varje natt trängdes vi alla fyra (ibland fem med jycken också) i vår 160 säng. 
Jag ligger ihopklämd som en korv i bröd med ett barn tätt intill på sidorna. Trångt! Varmt! Irriterande!
Peter blir skitgrinig så fort Elsa råkar sparka till honom eller om hon inte ligger stilla. 
Jag blir grinig på honom för jag tycker han överreagerar. Han har ju nästan sin halva av sängen helt för sig själv! 
Albin lyckas nästan alltid smyga in till oss ljudlöst och slinka ner under mitt täcke utan att jag märker något. När jag sedan vaknar och inser att han ligger där sover han ju redan och då har jag inte hjärta att väcka och gå tillbaka med honom in till hans säng.
Elsa vaknar oftast redan mellan 23-01 och är hysterisk tills dess hon landar i vår säng. Det spelar ingen roll om vi sitter inne hos henne, lägger oss bredvid, försöker prata med henne, kramas, erbjuder vatten eller nonchalerar henne. Hon står/hoppar i sängen och vrålar tills hon skakar. Så fort vi lyfter upp henne och lägger henne i vår säng tystnar hon på stört. 
Jag tror det bara är en fas medan Peter tror hon kommer få detta som vana.

I helgen sov märkligt nog båda barnen väldigt bra och dessutom i sina egna sängar! Halleluja på det! 😊

Men nu har vi börjat om med nattrasslet denna vecka också!
Elsa vaknar och vrålar och Albin smyger ljudlöst upp.
Jag och Peter är trötta och griniga.
Elsa sover dessutom väldigt dåligt. Några nätter har hon knorrat titt som tätt och andra nätter bara snurrat runt.
I förrgår natt hade vi båda barnen inne i vår säng redan innan klockan hunnit bli 01. Elsa bökade och Peter gnällde. Jag tog med mig Elsa och la oss inne i Albins (tomma) säng istället. Tidigare har hon och jag sovit som grisar där men denna natt fortsatte hon böka och prejade nästan ur mig från 90 sängen flera gånger.
En annan natt schasade jag iväg Peter från vår säng och bad honom lägga sig inne i Albins (tomma) säng istället, så jag och barnen fick bättre plats i vår säng. Han var inte svårövertalad utan gick med lättnad och bäddade ner sig där istället.
Inatt var det Peters tur att trängas med Elsa i Albins säng. Jag hade redan en Albinigel på mig när Elsa vrålade inne från sitt rum. Märkligt nog väntade hon ända till 04 inatt! Sedan hade hon legat bredvid pappan och snurrat fram till 05 innan hon lyckades somna om. 30 min senare ringde väckarklockan. 

Ni kan ju tänka er hur griniga mornarna varit här hemma efter dessa trassliga nätter. Alla är trötta och irriterade. Barnen är arga och sura som bara den och vill inte gå upp för att åka till dagis. 
Iväg har det tillslut kommit varje morgon och när vi efter lunch kommer hem igen är de helt slut och griniga igen.... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0