JochP

När jag väl hade somnat där framåt 02 så sov jag som en klubbad säl de timmar som var kvar av natten. 

Även Elsa kom och kröp ner hos mig efter att hennes väckarklocka ringde 06 ❤️

Vi låg kvar och drog oss en stund. Mysigt ❤️

Innan vi gick upp berättade jag för barnen att det var jag som skulle köra dom till dagis istället för pappa. 

- Det vet jag väl. Sa Albin. 

- Varför då? Undrade Elsa.

- Pappa är inte hemma. Sa jag.

- Det vet jag väl. Sa Albin.

- Pappa är på jobbet. Sa Elsa.

- Nä, ambulansen hämtade pappa inatt och körde honom till sjukhuset. Han mådde inte så bra. Han hade svårt att andas. Berättade jag.

- Jag vet det. Sa Albin.

- Jag saknar pappa! Gnällde Elsa.

Båda tog nyheten med ro. Men jag förstod att Albin vaknat av mitt tumult på kvällen och hört att något hänt. Men eftersom han inte visade någon oro eller så så ville jag inte pressa honom på mer frågor just då. 

Jag orkade inte stressa oss färdiga, utan bestämde att vi åt frukost hemma innan vi åkte. Då slapp vi passa frukostiden på dagis. 

Jag ringde dagis och meddelade att vi kommer lite senare och gav en kort redogörelse av nattens incident. 

Vi kom iväg lite efter 07 och i bilen pratade vi med Peter i telefonen. 

Han mådde bra och hade fått flytta till vårdavdelning men fortfarande ❤️uppkopplad. 

Det var skönt att höra. 

Jag lämnade barnen på dagis och åkte vidare till sjukhuset. Peter skulle just få frukost när jag kom, tillsammans med alla andra gamlingar i dagrummet. Han låg på en 4 sal och var måttligt road och bekväm med att dela med gamla gubbar 😉

När han ätit färdigt gick vi ut i korridoren istället. Han fick tillåtelse att lämna avdelningen om jag var med honom och höll koll 😉

Och han lät bli att svimma när de satte nålen och snodde blod. Bra! 😊

Vi fick veta att läkarronden troligen dröjde ända till 10.30, jag kände att jag lika gärna kunde åka och avverka ett av mina tre jobb för dagen medan vi väntade och Peter kunde försöka sova lite.

Jag var tillbaka igen lite innan 10.30 och strax efter kom ronden. Jag fick gå ut och vänta i korridoren under tiden men fick prata med läkarna när de kom ut igen.

De hade hittills inte något fel på honom och trodde allt var en "vanlig" svimning. 

En extrem sådan enligt mig!

De ville iallafall ha honom ❤️uppkopplad i 12 timmar och om inget syntes så skulle han få bli utskriven på eftermiddagen.

Jag var satt kvar hos honom en stund till och vid 11.30 åkte jag för att hämta på dagis. 

Barnen hade inte visat någon oro under dagen. 

Albin hade berättat för några kompisar att pappa var sjuk och åkt ambulans på natten och Elsa hade vid matbordet berättat att pappa var hos doktorn ❤️

Vi åkte hem och la oss på soffan och knäppte på en film. Jag var helt slut och slumrade lite. 

I bilen hem passade jag på att fråga Albin om han var vaken under natten. Det hade han varit sa han. Och han hade hört mig säga att jag skulle ringa ambulansen.

Vid 16-tiden fick Peter klartecken att få åka hem och farfar hämtade honom. 

Vi åt middag när han kom hem och sedan gick han och la sig. Han sov större delen av kvällen och natten.

Jag var såklart nojig och var tvungen att gå in titt som tätt och kolla så han andades och allt var okej. Jag var lite orolig att jag inte skulle kunna sova, pga rädsla att det skulle hända igen men jag somnade ganska lätt och sov riktigt bra. Bortsett från att Albin kom in till oss redan vid typ midnatt och någon timme senare kom även Elsa och trängdes. 

Pappan gick och la sig i Albins tomma säng resten av natten. 

Jag har bitmärken och ont i fingret efter att jag tryckte in dem i Peters mun för att se så inte tungan täppte igen luftvägen