Förra veckan.
Måndagen var som vanligt.
Skönt att komma igång med vanlig vardag igen efter en veckas höstlov. Ungarna var taggade att komma tillbaka till dagis och träffa kompisarna ❤️
Och jag fick inleda en ny relation med denna pärla. Min nya bil. En Volvo V50.
Peter hämtade hem den från bilhandlaren tisdagen veckan innan då vi inte var hemma och nu var det min tur att påbörja bekantskapen.
Ny bil är ju alltid kul. Men efter dessa omständigheter känns det inte alls kul. Jag har haft noll intresse och ork att fixa med allt efter olyckan men Peter skötte allt exemplariskt ❤️ Och en Volvo har jag alltid velat ha så jag är nöjd 😊
Men det tar ju ett tag att bli kompis med en ny bil.
Första åkturen lyckades jag få två kärringstopp! Jag har enbart kört automat i två veckor och denna nya är manuell så det tog ett tag att ställa om sig. Haha!
Jag hämtade barnen på dagis vid 14 och det blev deras första möte med nya bilen. Spännande!
Men båda två förvisade sig om att deras bilstolar i var okej ❤️ Till Albin köpte vi en exakt likadan som den vi kasserade och Elsa fick överta en av Albins gamla bakåtvända stol. Så allt var i sin ordning och de tyckte bilen var fin.
Denna måndag var det ingen gympa så vi åkte hem till Jessica. Där bjöds vi på smörgåstårta och fika.
Vi åkte hemåt framåt 17. Elsa hade lyckats trampa i en hundskit så hennes sko osade ner hela bilen. Haha!
På tisdagsmorgonen vinkade vi hejdå till pappan vid typ 05.30. Han skulle ju åka till Malta med jobbet....
Jag som vanligtvis slipper åka och lämna på dagis nästan alla morgnar kände lite stress inför kommande dagar. Men denna morgon flöt på fint. Jag hann tom. dricka en kopp kaffe hemma innan vi åkte. Lämnade barnen på dagis lite innan 07 och var på jobbet ca. 07.15. Nästan i vanlig tid! 😊
Men attans vad jobbigt det var att köra på morgonen. Mörkt, kallt och lömskt väglag. Hua!
På eftermiddagen hemma var jag ut till mina små pullor och fixade lite ❤️ Jag tycker så synd om dom nu när det är kallt och jäkligt. De sitter mest bara inne i hönshuset och kuckilurar. Det måste ju vara skittrist! De är ju vana vid att ha fått gått ute fritt nästan ett helt halvår...
Efter middagen övertalade Albin mig att klippa honom....
Den ungen har ju så mycket hår!!! Han ville ha kortare bak i nacken. Det var det viktigaste 😉 Jag gjorde mitt bästa och det blev väl ok tillslut. Albin blev nöjd och det är huvudsaken 😊
På onsdagen sköt jag upp lämningen på dagis en timme. Lämnade dem 8 istället för 7. Vi åt frukost hemma tillsammans och så hade det hunnit bli ljust ute. Men halt och jävligt ändå! Fan vad jobbigt det är att tycka det är jobbigt att köra! Jag har aldrig tidigare tyckt det är jobbigt att köra, oavsett väglag. Men nu våndas jag inför varje biltur och jag sitter på helspänn. Och dessutom ska jag lära känna en ny bil mitt i allt...
När jag gjort mitt första morgonjobb så hade jag en lucka och bestämde träff med chefen nere på stan. Vi skulle ta en morgonfika och snicksnacka lite.
När jag kör in på parkeringen ser jag i backspegeln att det ryker väldigt från bilen, men eftersom det var några minus grader så tänkte jag att det är väl bara avgaserna. Fast när jag parkerat och stängt av motorn så fortsätter det rycka. Väldigt mycket dessutom! På trottoaren intill passerar just en man och tittar oroligt mot bilen.
- Brinner det i motorn?! Frågar han.
- Ingen aning?! Fick jag ur mig.
- Öppna huven så ska jag titta. Erbjöd han sig.
Jag ursäktade mig att jag inte ännu visste var spaken satt eftersom jag bara haft bilen i tre dagar. Haha!!!
När vi tillslut får upp huven så har röken avtagit tack och lov och det såg inget mysko ut i motorn och luktade inget konstigt.
Mannen tyckte dock att allt var mycket märkligt och tyckte jag skulle kolla upp det. Suck! Men jag är glad att han var så hjälpsam.
Frukostfikan ägnades mest åt telefonsamtal. Först pratade jag med Peter och bad om råd. Vi misstänkte att det kanske kunde vara diselvärmaren som bolmat men vi var inte helt säkra på om bilen ens är utrustad med sådan.
Jag ringer vidare till bilhandlaren och han bekräftar att det är en värmare i och att det troligtvis är den som gått igång. Han föreslår att jag kan åka upp till deras verkstad om jag känner mig osäker. Sagt och gjort! Efter avslutad fika kör 500 meter upp till verkstaden och när jag parkerar där så ryker bilen återigen. Dock inte lika mycket.
Jag fick prata med en mycket trevlig mekaniker och han bekräftade att det lär vara diselvärmaren. Eftersom bilen inte körts mycket av oss ännu, det var kallt och att den dessförinnan stått ett bra tag hos bilhandlaren så behövde den nog bränna ur systemet ordentligt. Därav all rökutveckling. Så jag kände mig lite lugnare när jag åkte därifrån och iväg till nästa jobb.
Ingen mer rök uppstod resten av dagen 👍
Jag hämtade barnen på dagis vid 13.30. Jag hade ett uppföljningssamtal inbokat med en fröken, vi pratade om hur det gått för Elsa att börja uppe på tiger. Men det fanns ju inte så mycket att prata om, allt har gått jättebra och hon trivs riktigt bra.
Vi åkte hem och jag lämnade över stafettpinnen till farfar. Jag var tvungen att åka och fixa dagens sista jobb. Det som jag inte hann med eftersom jag var tvungen att besöka verkstan...
Jag var hemma igen framåt 17 och då hade farfar redan utfodrat ungarna med middag. Tackarrr!
Den kvällen nattade jag dem redan vid 18. Både dom och jag var helt slutkörda ❤️
Torsdagen inledde som vanligt med frukost hemma.
Halvvägs till dagis kommer jag på att jag glömt topsa bort mascaran som jag kletat utanför fransarna! Jisses! Jag kör in till vägkanten och försöker torka bort det värsta med fingrarna. Blev ett hyfsat resultat 😉
Jobba jobba jobba och sedan hämta på dagis vid 15.
Hemma la vi oss på soffan och kollade Pippi och försökte ladda om inför halloweenfirandet på dagis.
Vi hann vara knappt två timmar innan vi bytte om och packade in oss i bilen igen och åkte tillbaka.
Vi lämnade en förväntansfull PolisAlbin på ett häxlikt dagis.
Jag och Elsa åkte ju hem till syssling Philip och åt tacos.
1,5 timme senare hämtade vi på dagis igen och åkte hem.
Vi var hemma vid 20 och ungarna stupade i säng. Jag la mig nog inte långt efter heller.
På fredagen kom farfar in vid 06.30 som vanligt och jag for till jobbet.
Denna morgon var första gången jag åkte samma väg vid samma tid efter olyckan.
Usch vad ångestladdat det var! Men jag kom fram välbehållen.
Jag kom hem framåt 12, precis lagom till när de åt lunch här hemma.
När farmor lämnade oss framåt eftermiddagen så gick vi alla tre ner i chillmood. Allt var riktigt harmoniskt och vi räknade ner timmarna tills att pappan skulle komma hem vid 19 ❤️ Tyvärr fick vi ju veta att det var ett riktigt jäkligt åskoväder där nere hos dem så de skulle bli försenade ☹️
Vi åt middag redan vid 16 och la oss sedan i sängen och kollade tv. Sedan hoppade vi ner i ett bad tillsamnans alla tre och hade det mysigt. Därefter stod tv och chip på tur.
Jag har för mig att ungarna var nerbäddade lite efter 19. De var trötta och orkade nog inte försöka sitta uppe längre för att vänta på pappan ❤️ Och tur var väl det.
Planet lyfta många timmar senare än beräknat och hann dessutom mellanlanda i Köpenhamn innan de äntligen kom hem till Arlanda. Även jag hann alltså natta mig och somna.
Framåt 02 kommer han äntligen hem! ❤️ Nu var allt som vanligt igen ❤️
Veckan som gräsänka gick ändå väldigt bra! Trots att jag trodde bilen höll på att brinna upp, halloweenfirande och att sova ensam hemma. Jag sov så sjukt jävla bra hela veckan! Förutom natten till fredagen, då drömde jag min första mardröm om bilolyckan. Jag drömde att jag gled baklänges med bilen ned för ett stup och voltade runt i luften och landade på taket. Men det slutade bra även då.
Framåt småtimmarna hade jag oftast sällskap av två barn i sängen ❤️ och vi kom upp i tid varje morgon och samarbete mellan oss fungerade riktigt bra nästan hela tiden.
Och ingen av ungarna har saknat och gnällt efter pappan.... Hihi 😉 En gång sa de att de saknade pappa men det var fort övergående 😉
Kommentarer
Trackback
