JochP

En fredag eftermiddag för några veckor sedan gick jag här hemma och längtade efter att Peter skulle komma hem så vi kunde inleda helgen ❤️

Men lyckan blev inte långvarig. När han kommer hem släpper han bomben och säger:

- Ja just det! Nu är det bestämt var vi ska åka på konferensensresan med jobbet i november. Vi ska till Malta.

Jag flippade ur! Fräste, spottade och svor. Slängde grytlocket och sleven i diskbänken och stängde in mig i sovrummet. Jag grät tom! 

Det är inte det att jag missunnar honom en resa. Jag är bara jävligt avundsjuk! Det blir hans tredje utlandsresa med jobbet. Berlin och Dublin har avverkats.

Och var har jag varit på den tiden? Ingenstans!!! (Förresten så har jag inte lyckats ta mig ut i världen på typ 10 år!) Bortsett från några turer till Åland.... Och en natt i Helsingfors. 

Och vem av oss är det som längtat och tjatat om att få åka någonstans då? 

Jo jag! 

Men vem är det som lyckas komma iväg då? 

INTE jag! 

Men det är inte nog med detta förstår ni! I förmiddags ringde han och meddelade datumet för det årliga julbordet med jobbet som DESSUTOM innebär en jävla övernattning. 

Han ringde för att höra om han "fick" följa med på det. 

- Det är väl klart att jag inte kan neka dig till att åka med. Men jag kan bli jävligt sur och tycka det är onödigt. Svarade jag.

- Okej. Då säger jag att jag hänger med.

Alltså så sjukt jävla onödigt!!! Okej med julbord men varför med en jävla övernattning på någon jävla herrgård någonstans!? 

Och likadant var det förra året också....

Och dessutom kommer han hem dagen efter och är jävligt bakis och ligger till sängs hela dagen. 

Ja! Jag är avundsjuk! 

Jag blir inte bjuden på vare sig julbord eller utlandsresa av mitt jobb. 

Enda jobbresa jag någonsin blivit bjussad på är en 12 timmars dagresa över till Åland för flera år sedan. Kul.... 

Usch! Jag blir sur och arg så fort jag börjar tänka på detta 😔