JochP

I lördags hade vi det så jävla gött! Solen sken och äntligen kände vi av riktig vår ute. Jag som känt mig helt orkeslös och lite deppig ett tag fick äntligen ny energi och lycka i kroppen ❤️

Men på söndagen vaknade jag upp med en helt annan känsla i kroppen. Jag hade ingen lust eller ork till något och det var en oro som gnagde inom mig. Jag var rastlös men samtidigt helt orkeslös. Peter hittade mig liggandes i sängen flera gånger under dagen och undrade om jag var sjuk. Men nej, jag kände mig inte sjuk. Jag hade enbart en mycket märklig känsla i kroppen.

Framåt kvällen när jag stod och lagade middag ringde syrran. Hon berättade att hon och mamma tillbringat större delen av dagen inne på akuten med pappa.

Han hade under lördagen varit väldigt trött och börjat halta på höger ben och hade jättesvårt att köra bil.

Mamma blev orolig men envisa pappa tyckte det bara var nonsens.

På söndagsmorgonen släpar höger ben ännu värre och han har svårt att gå ner för trappan hemma. Mamma blir ännu oroligare och pappa ännu mer irriterad över det och förbjuder mamma ringa 1177. 

Efter mycket om och men får hon tillslut ringa syrran och hon åker ut till dem direkt. Efter 1 timmes övertalande och trug får hon med sig pappa ut till bilen och kör in till akuten.

Läget försämras under hela dagen. Huvudvärk, trötthet som tilltar och balansen blir bara sämre och sämre.

Efter hjärnröntgen konstateras en hjärnblödning. En gammal blödning som nu tar sådan plats uppe i huvudet att utrymmet är slut och därav alla symtom. 

Han försämras ytterligare under kvällen och kan knappt hålla sig vaken och tillslut inte stå upp alls. Det bestäms att det ska bli operation för att dränera huvudet. Eftersom han hela tiden blev sämre så lyckas de få in honom på operation redan vid 01 på natten mellan söndag och måndag.

Vid 03 får mamma samtal och får höra att operationen gått jättebra. Ett hål och borrats upp och en dräneringsslang var dit satt. Och allt var stabilt.

På måndagen mår pappa mycket bättre jämfört med söndagen och är sig själv igen men såklart påverkad och helt slut efter allt.

Dock har han fått feber som de försöker lokalisera var den kommer ifrån.

De finner tillslut att han dragit på sig lunginflammation också. Men så fort de påbörjar en antibiotikakur så avtar febern. 

Jag kände ju såklart redan på söndagskvällen att jag direkt ville åka ner men övervägde att avvakta till måndag. Och när det sedan blev operation så snabbt och den gick bra så kände jag att det var ingen jättestress att åka ner. Han var ju ändå så trött fortfarande.

Och jag hade en heldags jobb på måndagen. Eftersom jag var hemma och vabbade Elsa halva förra måndagen så låg jag ju redan efter med jobbet. Plus att jag hade en liten flyttstädning inbokad på måndagseftermiddagen/kvällen. 

Tanken var att jag skulle åka ner på måndagskvällen efter allt, men jag var inte hemma förän efter 19 och var helt slut samt att Albin hade haft migrän och kräkanfall på eftermiddagen och kvällen så ville jag inte lämna honom heller. 

Planen blir att åka ner på tisdagen istället. Men eftersom pappa ligger kvar på postop. och det bara är besökstid där sent på eftermiddagen så behövde jag inte stressa iväg på morgonen och hamna i morgonrusningen genom Stockholm.

Istället ägnas förmiddagen åt att vabba en lite sliten Albin. Vid 21 på måndagskvällen lyckades vi få bukt på hans hemska huvudvärk och han sov gott hela natten ❤️ 

Och en läkartid är inbokad för att kolla upp dessa allt tätare attackerna han får nu mer.

Vid lunchtid är han pigg igen och vi bestämmer att han följer med mig ner till Linköping.

Lite efter 12 sätter vi oss bilen och kör. Vi stannar i Nyköping och äter mat och vid 16.30 anländer vi till syrran.

Pga. platsbrist ligger pappa kvar på postop. och dit är det inte så lämpligt att ta med sig barn, så syrran och Albin går till cafeterian medan jag och mamma går upp till pappa. Han blev glad och överraskad över att se mig och undrade om jag kommit ner ensam. Och besviken över att inte få träffa Albin 😉 

En liten stund senare ansluter också syrran efter att onkel Joel kommit och hämtat Albin och åkt hem till dem. 

Vi är kvar hos pappa till nästan 20. Han piggade på sig pass bra att han tom. kunde gå upp på toa helt för egen maskin. Fantastiskt!

Men han var så uttråkad! Han låg på 3-sal med konstant övervakning och personal som hela tiden grejade med saker runt omkring. Och ingen tv hade han på sin plats och telefon eller padda fick man inte ha där. Haha! 

Påvägen hem köpte vi med oss käk från Donken. Åt hos syrran och hämtade Albin. Åkte hem till mormor och bäddade ner oss och sa godnatt vid typ 22.30. Helt slut! 

På onsdagen får vi veta att han fortfarande ligger kvar på postop. och inte får ta emot besök förän på eftermiddagen.

Vi ägnar förmiddagen åt att införskaffa nya gympadojjor till Albin bla. 

När vi sedan kommer upp till sjukhuset så ska han just få byta avdelning äntligen! Flytta ner till eget rum med tv och mer frihet 😊

Vi är där till 16-tiden och då åker vi hem till syrran och lagar middag. Påvägen dit hämtar vi upp Siv också.

Albin längtade ut och lekte av sig medan vi fixade mat.

Vid 21 var vi hemma hos mormor igen och bäddade ner oss. Helt slut återigen.

Idag onsdag var planen att åka upp till pappa igen efter att vi varit en sväng på stan och bla. hämtat ut mammas nya glasögon. Mer än så hann vi inte förän pappa ringde och sa att han höll på att skrivas ut. Snabba puckar!

Jag och Albin åkte tillbaka hem till mormor och morfar medan syrran och morsan åkte upp till sjukhuset för att hämta honom. 

Och nu väntar vi fortfarande på att de ska komma hem ❤️ 

Lite senare i eftermiddag åker vi hemåt igen. Jag har ytterligare ett flyttstäd inbokad imorgon eftermiddag.... 

Nu kan allt börja återgå till normalt igen.