JochP

Ungarna verkar ha tappat sina öron och vi får tjata oss blåa om varenda liten grej.

Alla skriker på alla.

Albin, vår rediga och ordentliga grabb har plötsligt blivit så nonchalant och stöddig. 

- Men sluuuta! 

Är hans standard svar numer.

Och titt som tätt är han helt uppe i det blå och har noll koll på saker och ting.

Igår vägrade han komma in när vi bad om det framåt 18.30. 

När vi bett honom typ 20 gånger så sa vi att nu stänger och låser vi. God natt!

- Okej. Jag kan sova i lekstugan. 

Fick vi till svar.

Elsas humör fortsätter svänga upp och ner. 

När jag hämtar henne på dagis så är hon glad, men vi hinner bara sätta oss i bilen så förvandlas hon till sitt vanliga gnälliga och griniga hon. 

Det händer att jag tänker att jag skulle strunta i att hämta henne och åka direkt hem istället. Själv. I lugn och ro.

Morgnarna är oftast ett helvete. Hon vaknar på fel sida nästan varje dag. Tack och lov är ju hon numera Peters lott om morgnarna. 

Idag var hon dessvärre min och hon hann inte ens kliva ur sängen innan glada Elsa blev gnällElsa. Hon trodde det var fredag idag och påstod att jag lurat henne.... 

De resterande 45 minutrarna hemma var ett helvete. Det slutade med att jag och Albin var färdiga och redo att åka till skolan medan Elsa fortfarande var klädd i pyjamas och knappt ätit någon frukost. Jag lessnade, stängde dörren och gick ut. Elsa satt på golvet i sitt rum och vrååååålade. 5 minuter senare kom hon ut. Påklädd och klar. Med snoret rinnande och helt svullen runt ögonen av tårar och ilska. 5 minuter tidigare påstod hon att hon inte klä på sig vare sig tröja eller strumpor. 

Gud hjälpe oss och ge oss mer tålamod!